0 Läs mer >>
Så har ytterligare en vecka gått. De fullständigt flyger förbi. Det där rastlösa jag kände ett tag har jag faktiskt inte känt på länge. Nu försöker jag bara njuta av att jag har turen att få vara med mina tjejer varenda dag <3 Den tiden kommer aldrig tillbaks och är ju så värdefull, så värdefull. 
 
I tisdags (? veckovill...) blev det racerpremiär i det härliga vårvädret (som nu är som bortblåst). Det var en lika skön känsla som vanligt som infann sig efter ett långt uppehåll :) Två idioter till bilister smolkade dock turen något. Jag cyklade ut på gamla R40 som numer är en PERFEKT väg att cykla på med sin bredd, fin asfalt och få bilar. Eftersom jag är den fegaste som suttit på en cykelsadel vad gäller att vända på väg (vet inte varför, tror att jag ska ramla?!) tänkte jag träna lite på detta då inga bilar fanns i närheten. Sagt och gjort. Sista vändningen gjordes och uppenbarligen blev den bilist som kom körandes typ 200 meter bort när jag vänt klart, irriterad över detta (lr som öht inte tyckte jag skulle befinna mig på vägen??) och kör svinnära och tutar preciiis när han passerar mig. Idiot. Varför liksom? Jag cyklade på rätt sida vägen. Vägen är superbred (detta är alltså "gamla" vägen mellan Ulricehamn och Borås). Inga mötande kom. Men vissa tycker inte att folk borde ge sig ut på en cykel öht, av nån anledning. Det verkar vara extra provocerande när nån kommer på en snabb racer jämfört med en dam på 3- växlad "tantcykel". Visst finns det idioter till cyklister oxå. Det är rätt onödigt att ligga 2 i bredd på en smal väg exempelvis (el 4 som vissa gör oxå..) men på en stor, fin, bred väg med bra sikt ser jag ingen anledning till att man som cyklist ska ligga efter varandra eg. 2 cyklister i bredd är inte bredare än en traktor att köra om. 
 
Jag kom cyklandes rätt fort då den andre idioten, som skulle svänga ut från en väg på min högra sida, kör ut i princip mitt framför mig så jag tvingas bromsa. Hade kunnat bli en go krock i 45 knyck. Med en cykelhjälm som skydd. Vem vill ha det på sitt samvete? 
Aja, allt som allt var det en härlig tur!
 
Styrketräning har det blivit och ny maskin på gymmet har testats. Vet inte namnet men nån slags "trappklättringsmojäng" vart det iaf. SJUKT jävla jobbigt och effektivt! Ok att jag inte har världens bästa kondis för tillfället men genomsvett efter 5 minuter ?! Effektiv att köra intervaller på då jag snabbt kom upp i puls igen efter vila. 
 
I torsdags träffade jag och mina ladies mammorna i föräldragruppen- mycket trevligt! Det var ett tag sen nu.
 
Och veckan avslutades med ett besök hos Rogers härliga syrra Camilla och hennes kille P-O i Trollhättan där vi spenderade natten lör-sönd. Tyvärr har jag även gått och blivit vrålförkyld så det är mindre kul. Speciellt nu när racern äntligen skulle få lufta sig lite mer igen :( Hoppas det inte blir värre för då blir det tufft att ta hand om två (väldigt morgonpigga!) tjejer imorgon...
Ha de fint!

Racerpremiär 2015 och...

0 Läs mer >>
De senaste två dagarna har bjudit på helt underbart vårväder! Och visst blir allt så mycket lättare då? 
I natt var jag nog uppe en gång i timmen då tjejerna är inne i nån speciellt orolig period just nu. Att de inte somnar om efter typ kl 6 gör oxå att man är lite halvseg om dagarna. Då är det skönt att solen är uppe tidigt och hjälper en på traven att komma upp från den varma, goa sängen. Och även om jag är kvällsuggla som ni vet, så är det rätt skönt att komma upp om mornarna. Ett ålderstecken måntro?? ;) Men trots att vi är uppe tidigt, ja, efter det obligatoriska goset i sängen såklart och efter att jag ammat Alma som tydligen gillar tuttarna fortfarande, så hinner jag inte med det jag vill om dagarna. I två dagar nu har jag försökt att städa lägenheten. Jag har städat köksbordet, dammat i köket och dammsugit köket och halva hallen. På två dagar alltså. Inte helt lätt att få nån ordning när man blir avbruten av två små som pockar på uppmärksamhet, som bajsar var och varannan timme, som ska ha mat (men som sedan inte äter maten utan man får fixa nåt annat snabbt och lätt), som ska läggas och som allt som oftast skriker så fort man närmar sig utgången till nästliggande rum "lämna mig inte maaaaamma!!" typ.             Har man tur får man gå på toa i fred. Skämt å sido, de kräver mycket men leker själva en hel del och jag lär inte ha någon som helst tid till städning när de börjar ta sig runt ännu mer än de gör nu... tur man inte är pedant.
 
Igår blev det bara en kort promenad efter alla måsten på dagen men idag kom vi ut ett par timmar i solen och det var helt ljuvligt! Eftersom det är fredag blev tjejerna fredagsfina i sina bodys med prinsesstårtor och cupcakes på- de är så sjukt söta!
 
Igår blev även mina bokstavslampor klara som jag gjort till tjejerna, kolla in mitt instagramkonto för bild. Sjukt nöjd faktiskt. Och tänka sig att jag gjort nåt sånt själv. Galet. Och himla kul. Hoppas de passar fint i blivande barnrummet :)
Nästa projekt blir ev att göra en girlang eller pimpa ett par vita krukor.
 
Trevlig helg på er!
 
 
 
 
  

Vår!!

0 Läs mer >>
Cykelsäsongen närmar sig med stormsteg, snön är borta och temperaturen är så behaglig nu att det skulle gå att cykla utomhus. Tyvärr ligger mycket grus kvar på vägarna så "vågar" inte mig på att ta ut racern ännu. En annan äger ju ingen mtb annars hade jag förmodligen varit ute vid det här laget. Det sägs dock vara grusfritt mer utanför stan (typiskt att man bor i stan då. Dock inte länge till - tänk vad skönt att slippa cykla genom stan utan kan börja träna direkt).
Med de två små twinsen är det inte helt lätt att planera cykelsäsongen 2015. Har även en sambo som vill hinna träna. Än så länge går det ganska bra att komma iväg att träna tycker jag. Det gäller att ge och ta. Blir ju inte så långa pass men ändå. Just nu sover de små ganska oroligt och det är svårt att själv få någon sammanhängande sömn, detta påverkar såklart träningen. Nu tränar jag ju inte så hårt att det är någon större fara men om jag längre fram tänker försöka träna mer och hårdare måste jag få ordentlig återhämtning. 
Tanken är att starta åtminstone något lopp längre fram på säsongen och ha ett tidsmål som är utmanande men rimligt för mig just där och då. Kanske blir det Vårgårda, som ligger ganska långt fram. Någon större förhoppning om att lösa tävlingslicens har jag inte i år, det krävs mer träning än jag har tid eller ork med just nu. Barnen är bara små en gång <3 samtidigt känner jag att det är viktigt att ha något mer fokus än enbart barnen, speciellt när jag inte jobbar, något som är bara för mig, annars är jag ingen bra mamma heller. 
Med tanke på att det kommer bli mycket smidigare att komma direkt ut på vägarna (sparar tid) när vi flyttat är jag hoppfull till att några timmar i veckan kommer att kunna spenderas på cykeln. Distanspassen blir förstås värre. Får pussla lite med köp av tid med sambon (som oxå tränar cykel...) och med barnvakt ibland. Får ta med cykeln när jag och barnen åker till mamma osv. Är övertygad om att det finns möjligheter :) 
Just nu är planen att få till minst ett spinningpass i veckan och då gärna intervaller. Som idag- spin puls intervall. Pulsklocka och hårda intervaller. Första gången på länge som jag var spyfärdig efteråt- bra tecken. 
Hoppas kunna komma ut på vägarna snart. Längtar så mycket. Snaaart så.
Denna har ni sett förr men gillar att drömma mig framåt mot sommar, sol och racer... 
 
 

Snaaart så!

0 Läs mer >>
Det har hänt en del sen sist, det absolut största är att vi har blivit HUSÄGARE! (Hur märkligt kändes inte det att säga??) Efter nästan 3 års letande och ett antal förlorade budgivningar och även ett antal tårar blev det till sist en vit/grå tegelvilla från 1929 i utkanten av Dalsjöfors. 5 rok och källare så eg är det fortfarande ett rum för litet för vår stora familj på 7 pers ;) Men man kan inte få allt, som man brukar säga. De stora grabbarna är ju... stora och bor väl inte hemma för evigt heller. Det blev ingen liten hästgård men iaf en stor trädgård på nästan 5000 kvm, det blir härligt för tjejerna att springa runt på! Vi gillar Dalsjöfors som samhälle oxå, nära till det mesta, närmare släkten och närmare "våra" finfina cykelvägar! Tänk att slippa cykla genom stan och istället komma direkt ut på perfekta vägar! Guld. Rätt skönt att slippa förvara cyklarna i vardagsrummet oxå, de får nog bo i källarn framöver. Tänkte försöka skapa nåt slags "träningsrum" med trainer, pilatesboll, hantlar och det andra vi samlat på oss i träningsväg genom åren.
Vi har tillträde den 15:e maj, fatta att vi längtar nu!! Jag som aldrig tidigare varit intresserad av inredning kollar plötsligt nätet och instagram varje kväll för att komma på vad jag eg gillar (ja, det kanske är dax att komma på det när man är över 30??) i inredningsväg och för att se vad som skulle passa i just vårt hus <3 Det finns ju så galet mycket roligt och fint! Vi ska välja golv och tapeter... svårt men otroligt roligt! Detta har vi ju sett fram emot i nästan 3 långa år :O Något säger mig att det oxå kommer bli en del besök på loppisar i sommar ;) 
Inte helt omöjligt att bloggen framöver kommer innehålla en del inredning :) Och tro det el ej men det känns som att det börjar dra lite i min "pysselådra", är ju världens mest opyssliga människa, det vet nog alla som känner mig, men nu börjar det helt plötsligt kännas roligt att skapa eget! Tyvärr har jag ju noll komma noll fantasi bara... men det finns ju gott om idéer på nätet och instagram inte minst.
 
Alma och Edith växer och frodas och jag försöker njuta så mycket jag bara kan av den här korta tiden jag är hemma med dem. Känner mig inte lika rastlös längre och mycket beror nog såklart på att detta med huset är klappat och klart och så skönt att slippa stressen över det. 4:e januari 2016 är tanken att jag ska börja jobba igen då R kommer att vara hemma ungefär ett halvår. Saknar arbetskamraterna ibland men inte själva jobbet. Och jobba kommer jag ändå för göra så det räcker och blir över.
De små har börjat få tänder och börjat hasa sig runt lite smått i lägenheten så man får passa på dem nu. Nästan alltid nöjda och glada men är just nu inne i en period med lite oroliga nätter så mamman (och ibland pappan) får springa en del på nätterna. Tur man inte jobbar, då hade man ju behövt tänka?! Än kan man ju skylla på ammingshjärna, visst?
Gällande ammningen sker det ungefär 2 gånger om dagen nu men Edith har de senaste dagarna vägrat helt. Känns lite ledsamt :( Alma, som är väldigt glad i mat (lik mamma) har inte vägrat hittills. Jag vill inte sluta med ammningen helt ännu, det är ju så himla mysigt <3 och nyttigt! Ändå stolt och glad över att ha kunnat hållt igång det så länge. 
Nä, nu är den här mamman tjött (kroniskt iof).
See ya!
(tyvärr blire inga bilder den här gången heller och jag vet att bloggen blir så mycket tråkigare då... det är ju strul med mitt instagram så får försöka ladda ner bilder på datorn ist men känns som mer meck så det lär väl hända i nästa liv. Typ. /mvh lat.)
Koll gärna in mitt insta MKARLSSON206 för bilder från min vardag: Barnen, träning och lite annat smått och gott! 
 

Vårt hus!

0 Läs mer >>
Gällande mtt problem med mina djupa magmuskler och att de är långtifrån vad de borde vara... Jag har letat info om detta samt besökt läkare men utan egentliga resultat. Kom i kontakt med Linda som driver Mammakliniken och pratade med henne häromdagen. Jag visade min mage via Skype och hur jag drar in magen. Hon sa att jag har en typisk sk "mammamage" och fick beröm för att jag gör på rätt sätt för att träna de DJUPA magmusklerna- tack för det. Hon sa oxå att DJUPET i magen är minst lika betydelsefullt som själva DIASTASEN (dvs magmuskeldelningen). Jag har ett jättedjup i min mage... ser tarmarna i ryggläge och har en ganska bred delning oxå. Ju djupare desto fler lager bindväv är skadad. Den kan vara uttänjd eller helt sönder. Det som är sönder är sönder och kan alltså inte läka medan en skada eller uttänjning kan läka mha tid och rätt träning. Jag är galet trött på och ledsen över min putande mage som gör att jag ser gravid ut plus att jag har skitsvårt med kläder. Ryggont uppkommer dessutom pga bristande stöd från magen och jag känner mig begränsad då jag är så oerhört svag just där.
Rådet jag fick var att fortsätta träna efter mammamage-appen och lägga in kortare pass i vardagen, tex dra in magen mellan två lyktstolpar osv. Hon sa oxå att detta är en SKADA på kroppen och ska ses som en sådan! Det tar tid att läka och helst ska jag inte lyfta någonting alls som är lite tyngre. Exempelvis mina barn, vilket naturligtvis inte funkar dock. Allt man gör ger ett ökat buktryck, vilket inte gagnar de djupa bukmusklerna och bindväven som är skadad. Jag ska ABSOLUT INTE träna magen på något annat sätt än efter appen. Vanlig styrketräning ska jag vara väldigt försiktig med. Eg ska jag inte träna något annat alls om jag enbart ska tänka på magen, samtidigt som jag måste det pga mår dåligt annars. Balansgång. Jag ger det till sommaren så får vi se om den fula magen krympt något och om ryggontet blivit bättre :/
Tyvärr finns oerhört lite kunskap inom detta och oftast tar sjukvården en diastas som ger problem inte på allvar då det inte är "farligt" i den bemärkelsen, utan kan "bara" ge lidande åt personen i fråga. Så det är verkligen inte lätt att veta var man ska vända sig eller vad man ska göra. Är jätteglad och tacksam att jag hittat någon som Linda som verkligen tar detta på allvar! Läkaren jag träffade fatta ingenting och tyckte att jag var löjlig som kom för en putande mage. Typ. 
Känner du igen dig i problemen eller vet nån som gör? Hör gärna av dig till mig.
 

Diastas- om ett vanli...

0 Läs mer >>
Äntligen börjar jag känna mig frisk igen! Det är tamigtusan på tiden. Roger börjar jobba igen imorgon efter nästan tre veckors ledighet. Jag har ju varit sjuk större delen av den och känner mig så jäkla snuvad då jag sett fram emot den så länge och så bli jag sjuk :( men vi fick väl ändå gjort det mesta vi tänkte. Exempelvis ett IKEA-besök häromdagen. Våra gullungar var nog gladast på IKEA. Visst, de är för det mesta på gott humör men resan till det stora varuhuset gjorde dem gladare än nånsin (skit att jag inte fixat mitt instagram så ni kunde fått se bilder!). Det var en kulig tripp med lagom shopping och ett stopp i restaurangen. Såklart ;) Vi köpte bla en barnmatstol till så nu har de var sin. De älskar att sitta i dem och kunna vara med lite mer när vi grejar i köket eller äter. 
 
Igår var vi på tu man hand på restaurang La Copita. Välbehövligt för ett par småbarnsföräldrar! Vi är ju typ ALDRIG ensamma. Ja, förutom i sängen då. Vi käka ljuvlig tapas. SÅ. JÄVLA. GOTT. Och efterrätt. Såklart. Mamma och Björn satt barnvakter till två sovande tjejer, tack för det!
 
Igår var jag på Friskis och svettis för första gången på ett tag. Tog det väldigt lugnt men ändå skönt att äntligen börja komma igång igen. 
Idag gick dessutom Johanna, Sanna och jag på långprommis. Vi gick alltså i 2 timmar och dryga 11 km! Så långt har jag inte gått på åratal. Det känns i ryggen efteråt, troligtvis pga otränad och bristen på djupa magmusklerna (mer om diastasen i näsa inlägg).
Nu ska det bli ordning på träningen igen. Taggad! 
 

Frisk

0 Läs mer >>
Jahopp, då var det 2015 då. Låter som en skröna men fy fan va fort tiden går, det är inte klokt!
Tänkte försöka mig på att sammanfatta året som gått, även om jag vet att jag säkert kommer glömma en hel del roliga händelser men jag gör ett försök...
Om 2013 var det absolut bästa året konditions- och träningsmässigt så var 2014 det överlägset bästa- alla kategorier och naturligtvis är det mina underbara ungar Alma och Ediths förtjänst då de kom till vår familj! Vad kan slå det lixom?
Första halvan av 2014 var jag gravid. Galet. En graviditet måste vara bland det absolut vackraste som finns. Om inte det vackraste. Att känna hur det finns liv inuti ens kropp. Att känna rörelser, sparkar. Att se magen växa. Att få vara med om det är en ynnest och inte alls en självklarhet. Att sedan få två friska, starka barn sin famn är inget annat än ett jävla mirakel (förlåt min franska) och jag är så otroligt tacksam för detta!
 
10/2 var vi på rutin.ul och då visade sig att det inte var en utan TVÅ bebisar i magen :) Chock, lycka, förvirring!
Efter detta följde flera tillväxt-ul på SÄS fram till dagaen D.
 
De första månaderna på året minns jag ärligt talat inte så mycket av... jag tränade (ej cykel) på ganska som vanligt ganska länge men tvingades trappa ner lite tidigare än jag tänkt. 
På jobbet skedde en massa förändringar och jag trappade ner även där (pga grav) i slutet av mars och jobbade min sista dag, om jag inte minns fel, den 17:e april, alltså ca 2 månader innan tjejerna kom till världen. Jag hade rätt svårt att sova med den stora magen de sista veckorna och jäklar vad otymplig jag blev, trots att jag egentligen inte gick upp så mycket i vikt och den vikt som blev var enbart mage och en del vätska i kroppen. Den sista tiden gick jag inte många meter... haha, jag som skulle vara så jäkla hurtig. tji fick jag. Trots allt älskade jag att vara gravid. 
 
18:e juni fick vi tid för igångsättning. Galet att få ett datum för när 2 ska bli 4. Det var dock fullt på BB den här dagen så det blev en lååång väntan till förmiddagen efter istället :/ 
Efter många turer huruvida twinsen skulle ut vanliga vägen eller inte blev det till sist kejsarsnitt. Den värsta smärtan i mitt liv var (kanske otippat nog) ryggmärgsbedövningen. Aj. Aj som fan. Smärtan efter kejsarsnittet var inte heller att leka med men såklart är det värt all smärta i världen :) 
 
Veckan innan tvillingarna kom bytte vi lägenhet från en trea till en fyra, då vi trots idogt sökande, inte fått tag i det efterlängtade huset... tajmingen var inte den bästa men med mycket hjälp från olika håll gick det med. Tack alla inblandande!
 
Cykel- och träningsåret 2014 går nog till historien som det sämsta någonsin. Men det har ganska bra skäl till det ju. Jag cyklade första gången på ca 9 månader, ca 4 veckor efter förlossningen och minns det tydligt. Sommaren var ju otroligt varm (lite för varm för nyfödda bebbar...) och det var en ljum sommarkväll. Så underbart å sitta på racern igen, som jag längtat! Under resten av sommaren och hösten blev det några turer men jag kan nog räkna dem på mina två händer. Det ska det bli ändring på i år.
 
Vi spenderade semestern en vecka i en stuga på Kållandsö, utanför Lidköping, vädret var ljuvligt och det var härligt med miljöombyte! Annars var vi mest hemma och njöt av våra bebisar <3
 
Under hösten fortsatte vi leta hus och köpte faktiskt ett. Dock hävdes köpet då det framkom mindre roliga saker. Stor besvikelse men ändå skönt att slippa en massa problem.
Under hösten var jag även med i en mammagrupp genom bvc och har fått några nya bekantskaper genom denna och vi fortsätter att ses vilket är himla skoj!
 
11: e november var det dags för inläggning på sjukhus igen. Denna gång av mindre angenäm anledning än senast. Mjölkstockning deluxe aj, aj. Två dygn låg jag, Roger och tjejerna inne. Maten och servicen var iaf perfekt ;)
 
December var händelserik med bla julgodisbak med härliga vänner, Ullaredstripp med övernattning, tjejerna lär sig sitta (nåja, ibland iaf), påhälsning på jobbet och julen blir den sjukaste någonsin. Bokstavligt talat. Jag får influensa (??) fredagen innan jul och har bla hög feber, smittar tjejerna men vi kommer ändå iväg till mamma på julafton, dock inte kuranta på nåt sätt. Jag är ff förkyld och inte hundra bra. Tjejerna nästan helt friska men lite snoriga.
 
Årets näst sista dag hände något fruktansvärt. Jag är som bekant med i en tvillinggrupp på facebook, f.ö världens bästa grupp. I den har jag och många andra följt lilla tvillingen Lillys kamp för sin överlevnad. Hon och hennes syster föddes alldeles för tidigt och hon har kämpat på neo i nästan 4 månader. Det har vankats mellan hopp och förtvivlan men jag trodde att ängslan var över och att hon trots allt skulle överleva, att det inte längre fanns någon tvekan om det. Så läser jag de fruktansvärda raderna att Lillys hjärta inte längre orkade slå. Att man kämpat i över 2 timmar för att få igång hennes lilla hjärta igen men att man till slut tvingades ge upp. Tårarna sprutar och jag fattar bara inte hur man överlever en sån förlust. Går det ens? Jag förstår inte hur man kan känna så mycket för någon man aldrig träffat eller ens sett men tankarna har sedan dess gått många gånger till Lilly och hennes familj <3
Det finns flera familjer i gruppen som mist en eller båda sina tvillingar, det är trots allt större risk vid flerbördsgraviditet, därför är jag extra tacksam att just jag fått stora, starka, friska tjejer <3
 
Lite konstigt känns det efter ovanstående men jag vill ändå berätta att nyårsafton 14/15 blev himla lyckad och rolig! Rogers syster och hennes Per-Ola (PO) kom på treätters. Det vankades toast skagen till förrätt, gratinerad hummer med vitlöksbröd till huvudrätt och cheesecake till efterrätt. Roger stod för det mesta av tillagningen :) MUMS! Det blev många skratt och så fick vi lite barnvakt nyårsdagen till ära :) 
Balkongen var förresten utmärkt att följa alla fina fyrverkerier ifrån, alldeles gratis var det med ;)
 
Har inte hunnit tänka så mycket på 2015 ännu men hoppas och tror på ännu ett fantastiskt år med våra fina tjejer och såklart övriga familjen.
Hoppas kunna komma igång med träningen mer "på riktigt" igen, inte minst efter dessa 2 veckors sjukdom. Hoppas kunna cykla mer regelbundet och kanske tom köra några lopp i sommar. 
Att försöka träffa släkt, vänner och bekanta oftare än tidigare är en ständig eftersträvan som jag hoppas att vi lyckas än bättre med i år.
Önskar innerligt att vi hittar VÅRAT hus 2015! Nä, vi SKA hitta vårt hus 2015! Det är nog min högsta "materiella" önskan just nu, vi behöver det så mycket.
Midsommarafton fyller Alma och Edith 1 år och då ska det vankas stort kalas!
 
Tyvärr får ni inga bilder då jag lyckats gör dubbla instagram-konton efter att telefonen rensades och... ja, jag är helt enkelt inte så teknisk. Jag får försöka ta tag i det där. Nån dag.
 
Gott nytt år till er!!
 
 
 
 

2014 - det bästa året

0 Läs mer >>
När jag slutat sukta över alla sjukt snygga barnkläder från Mini Rodini som finns till lite mer normala priser just nu, ska jag försöka mig på ett ordentligt blogginlägg... dregel, dregel
 

Dregel

0 Läs mer >>
Hej hopp!
 
Sen sist har vi hunnit med en del... inga revoutionära händelser kanske men alltid händer det ju nåt.
Varför inte en sjukhusvistelse som ju är så kul. Började med en fredag för typ 3 veckor sedan och jag kände hur det började bli hårt i ena bröstet, begynnande mjölkstockning alltså, som så många gånger förr. Det var bara det att denna gången försvann inte helvetet utan på lördagkvällen kände jag mig hängig och till slut låg jag och frossade som en idiot i sängen. Det var helt omöjligt att somna ifrån och det värkte såklart i bröstet så det fick bli Ipren. Inte så bra när man ammar men inflammationshämmande iaf. Söndagen kom och jag var inte bättre utan höll febern i schack bara tack vare tabletter. Blev övertalad att ringa 1177, fast jag helst ville vänta till måndagen. Att sitta på akuten i flera timmar när man har två 5 - månaders som ska ha mat var tredje timma kändes inte jättelockande. 
Blev dock rådd att åka till akuten genast. Sagt och gjort, jag gav mig i väg. Utan barn. Behövde tack och lov inte vänta mer än typ 2 timmar (vilket iof var tillräckligt med hög feber). Hade dåliga värden, förhöjd puls och blev inlagd. Bebbarna kom och som tur var kunde jag amma det onda bröstet som vanligt. Blev 2 nätter på sjukhus då sänkan var ännu sämre dag nr 2. Fick antibiotia intravenöst och det var nog det värsta för fy helvete vad ont det gjorde att få. Till slut stack en sköterska om mig i andra armen- skönt (även om jag är rädd för sprutor oxå mesig som jag är). Det gör ff ont i den "första" armen, förmodligen infektion (?) i kärlet (lr nåt sånt prata de om att de kunde bli). Kändes inte alls bra att amma och veta att bebbarna fick i sig all medicin som jag fick men vad gör man :( 
Ultraljud av bröstet visade att det inte behövde dräneras - THANK GOD FOR THAT! Vi tackar SÄS för den mycket goda maten och det braiga uppassandet. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Roger och bebbarna (såklart) fick oxå stanna hela tiden. 
Summa summarum: Ignorera aldrig en mjölkstockning!
 
Annars rullar livet på som vanligt. Alma och Edith växer och utvecklas hela tiden, jag försöker njuta så mycket jag kan! De hade en "svacka" på några nätter då de sov dåligt men annars sover de bra och med undantag för diverse nappinstoppningar ibland så sover de (peppar, peppar) nästan alltid från ca 20 - 05. Somnar sedan om ca 2-3 timmar. Inser att jag har det väldigt bra på det viset.
Vi fortsätter ses i "mammagruppen" varje vecka, det har blivit lunch och promenad i skogen samt besök på biblioteket där vi var med på sångstund. Myspys.
 
I helgen som var julpyntade vi, lika bra att ta allt på en gång, även om det inte är jul riiiktigt än utan mest advent, Men jag gillar tomtar och det är lika bra att njuta medans man kan. 
 
Imorrn väntar besök hos syrran i Hökerum, hon ska julbaka lussekatter och pepparkakor. Jag ska väl mest kolla på. Och äta en och annan degklump.
Mer bak väntas faktiskt både fredag och lördag. Det blir med goa vänner, vissa har jag inte träffat på ett bra tag så det ska bli himla mysigt!
Av nån märklig anledning går det inte hämta bilder just nu så därför uteblir dessa.
Kram på er!
 
 
 

Sjukhusvistelse och v...

0 Läs mer >>
Hej hopp! 
Ett tag sedan nu igen. Fakk. Jag som tänkte jag skulle bli så jävla hajj på detta med bloggandet. Livet kom emellan kan man säga... 
Det är fredag kväll/natt och den här nattugglan är vaken som vanligt. Sen kommer jag klaga imorrn på att jag är trött. Att man aldrig lär sig. Imorrn blir det visning av hus- igen. Är trött så jag spyr på skiten. Fast det där har ni hört allt om innan. Har slutat ha nåra större förhoppningar längre. Iaf ska vi till Johanna och Arash på middag efteråt och det ska bli så himla mysigt! Dessutom fullkomligt ÄLSKAR jag att bli bjuden på mat!! Vill ni ge mig nåt jag uppskattar- bjud på MAT!! ;) På riktigt. 
 
Livet rullar på, snabbare än nånsin och bebbarna växer så det knakar. Så fort att vissa kläder nästan är urväxta innan de hinner användas. Ljuvliga är de, våra små. Jag njuter så mycket jag orkar. Och är tacksam för varje dag jag får vara nära dem, gosa, busa och skratta. De är ff lugna och glada nästan jämt men har blivit lite gnälligare framåt em/kvällupplever vi. Vet inte varför, jag är livrädd att mjölken ska börja sina och att de skriker för att de eg är hungriga. Men de verkar växa som de ska iaf och mjölken kommer. Jag är inte beredd att ge upp ammningen riktigt än. Vi har börjat ge liiiite mat nu. Alltså pyttelite. Jag har kokat äpplebitar och mosat, likaså med morot och palsternacka. Idag fick de smaka avokado på fingret och Roger köpte en smakis som de fick lite av och verkade gilla helt ok faktiskt.
I torsdags var det "mammaträff" igen. Trevligt och god kaka fick vi (mvh kakmonster nr 1). Förra veckan på träffen vände sig Alma från rygg till mage för första gången! Hon har varit på gång ett tag och rätt som det var hände det bara. Hon var rätt förvånad själv. Fort fram med kameran för att fånga det historiska ögonblicket ;) (har ingen bild att dela med mig av just nu tyvärr)
 
Gällande nästa års Vätternrunda var det ju dax för anmälan i veckan. Och före det- intresseanmälan. Jag hade ju missat datum för detta och inte bestämt mig för hur jag skulle göra. Så. Himla. Velig. Har ju sagt att jag vill försöka mig på att köra under 8 timmar om jag ska köra nån mer gång. Alltså, jag kan ju vägen runt den där pölen och som det känns just nu betalar jag inte 1350 spänn, eller 1750 som det kostar att anmäla i grupp, för att cykla runt den bara "för skoj skull" en tredje gång. Visst att det är kul å cykla men det skulle inte enbart vara därför jag skulle göra det. Mer för att se hur hårt jag skulle kunna pressa mig tidsmässigt. De flesta tänker nog att jag är en stolle som ens funderade på detta och nog är jag en stolle alltid. Tog mitt förnuft till fånga till slut och beslutade mig för att inte anmäla mig. Vet ju hur mycket träning som krävs och jag vet att jag skulle känna pressen över att komma iväg och träna och stressen över de tillfällen de inte kommer vara möjligt mtp de små. Den stressen vill jag inte känna nu. För den här tiden kommer aldrig nånsin tillbaka och jag vill kunna njuta av de små sessorna fullt ut. 
Det kommer fler utmaningar och andra lopp. Vättern är inte allt. Långt ifrån. Däremot behöver jag sätta upp nåt annat mål med träningen. Är rädd att jag blir en soffpotatis annars. Fast det är liksom inte jag. Men i alla fall. Det är så mycket mer motiverande och roligare med utmanande mål i träningen. Men de måste vara rimliga. Och jag måste vara rättvis mot mig själv och familjen oxå. Synd att cykling är så tidskrävande. 
Den här veckan har varit en katastrof träningsmässigt, har kommit iväg till gymmet 1 gång (allt är bättre än inget eller vad säger man?), jag har helt enkelt inte haft motivation nog å så har bebbarna varit lite gnälligare än vanligt. Går väl an när en sätter igång, men med två är det inte lätt att vara ensam. 
Cykeln har inte blivit rastad på säkert 3 veckor nu. Det har varit/är så sjukt tråkigt väder och finracern (lr ja- ENDA racern) känns inte så kul å ta ut då... får önska mig en cross eller en mtb av tomten.. börjar bli mer å mer sugen på det faktiskt. Får väl vinna på lotto först. 
 
Bjuder på lite bilder från vår vardag
 
Svettigt värre efter ett spin puls-pass där jag lyckades förmå den inte alltför vältränade kroppen att nå 10 slag från maxpuls. Rätt stolt över det faktiskt haha. Av svetten att döma ser ni den utbuktande fulmagen som förmodligen aldrig kommer krympa. 
 
 Träning pågår! Även här hemma
 
 Hallååååå ja!
 
 "Babblarna" är himla kul
 
Alma <3
 
 
 
 
 

Inget VR 2015

0 Läs mer >>
 
 
 
Några bilder från helgen då vi besökte mamma. Mysigt när syrrorna med sambos oxå kom och besökte oss på fredagkvällen. Bara min bejb som saknades :( 
Edith hade feber på lördagen men det gick över snabbt som tur var! 

Från helgen

0 Läs mer >>
Började morgonen med en kaskadspya från Edith på golvet OCH i hennes säng. Jaha. Byta sängkläder. Torka golv. Lägga ungen igen. R fick allt masa sig upp och hjälpa till. Fucking underbart. Fast vi skrattade ändå en del sambon och jag. 
Somnade om. Ammade. Myste i sängen med mina två bäbisar, de är så goa! (Trots 100 spyor och bajsblöjor om dagen). Vi låg faktiskt i sängen till klockan tre.. alltså kl 15. Får man inte egentligen. Men vafan. Frukost, dator, film, mys, sång med bebbarna. Ösregn ute - gott inne :) 
 
Gymmet ikväll. Efter 20 minuter ringer sambon- ungarna gallskriker båda två. Han ger ändå ok att träna lite till. Det gör jag. Sms:ar- ungarna skriker fortfarande. Jag drar hem. Ungarna är (blir?) skitglada, jag lägger dem i sina sängar och de somnar på 3 röda. Jaha, hur svååårt va det då?! Jaja, all träning är bättre än ingen träning 

Min dag i korthet

1 Läs mer >>
Det har hänt så mycket senaste veckan att det räcker för hela året. Typ. 
 
Vi börjar med det tråkiga så vi kan glömma det sedan.
I förra veckan trodde vi att det ÄNTLIGEN var vår tur att få ett vettigt hus (eller få å få, men ni fattar), vi bestämde oss för att köra på och vann för första gången en budgivning! Jippie! Kontrakt skrevs i fredags kväll, vilket i sig var ett mindre kaos med ungar högt och lågt (säljarnas och våra). För att göra en lång historia kort framkommer det att huset har ett stort fel, vilket varken mäklare el säljare informerat om och vi blir naturligtvis jättebesvikna. Som tur är var det inga problem att häva köpet och vi är tacksamma över att problemet kom fram, men ack så besvikna. Mest jag. Så idag är det stora depparedagen här. Dagens i -landsproblem men ändå.. vi bor trångt, känns som vi knappt kan köpa leksaker till ungarna för var ska vi ha dem liksom? Bäddsoffan i vardagsrummet är ju typ belamrad med barngrejer som det är. I sovrummet finns inte två meter yta över, där sover vi redan 4 pers.
Så nu är det bara till att börja om. Leta, leta... efter 2, 5 år av letande är man rätt less på husvisningar, dryga mäklare, fina fasader och fantasisummor. Inte kan man sluta heller. För vi MÅSTE ha nåt större. Helst igår. Blä. 
 
Den andra tråkiga saken är att Rogers cykel blivit stulen. En låst cykel. Ur ett låst förråd. Skäms du dåliga människa, skäms! Tack och lov att det inte var en av dyrgriparna ändå. Fast de skulle vi aldrig ställa i ett förråd iof, de bor i vardagsrummet (tills ungarna är stora nog att riva ner dem, var ska vi då göra av dem?? Ett hus hade varit bra som sagt..)
 
De roliga sakerna:
Tjejerna fick sitt första inbjudningskort till kalas igår! Malte fyller 1 år :) Känns jättespeciellt och roligt, ska spara kortet till de blir stora. 
 
 
Alma och Edith "pratade" med varandra för första gången igår :) Tittade intensivt på varann och liksom granskade varandra och gav till roliga läten och små förtjusta skrik. Då kom tårarna. Alldeles automatiskt. Som så ofta när de små gör sina små men betydelsefulla framsteg. 
Den kärlek som jag känner till de där två små busungarna går inte att med ord beskriva. Det är bara helt magiskt och livet har verkligen fått en annan mening sedan de kom till oss. Jag är så tacksam och så stolt över dem att jag nästan spricker. Alla borde få uppleva glädjen det innebär att få ett barn (eller flera). Eller som Roger säger: De är inte våra. De är sina egna och vi har dem bara till låns en kort tid här på jorden, en kort tid då vi fått glädjen att ta hand om dem.
Tänker man på det är det ändå inte hus eller cyklar som är de verkligt viktiga sakerna i livet utan familjen och barnen och att de alla mår bra. Är egentligen allt jag önskar.
 
 
 
 
 
 

Framsteg & bakslag

0 Läs mer >>
I lördags var det så dax för den efterlängtade namngivningen av småkidzen. Närmaste familjen var inbjuden men vi blev ändå drygt 25 personer. Rångedala bygdegård blev platsen. Lite för stort eg men funkade bra. 
Vi körde enkelt med lite tal, fika och sång. Tyckte det blev lyckat och fint! Det är vid såna där tillfällen man känner att man skulle träffa allihopa oftare. Jag inser att jag har en helt underbar familj och är så otroligt tacksam över den! Massa hjälp fick vi från alla möjliga håll: Mamma och lillasyster Ellen som bakat 2 sorters kakor, Ellen var även här en dag förra veckan då vi hjälptes åt (eller ja, Ellen gjorde det mesta) att göra cupcakes till kalaset. Flera i familjen hjälptes åt att fixa fram kakfat, att duka, garnera och göra allt klart. Tur var väl det för som vanligt var familjen Taikon sena till bygdegården och tidsoptimister som vi oxå är så hade i aldrig hunnit klart i tid utan all hjälp, så TACK! 
 
Efter välkomstdrinken, som bestod av Chapel Hill- ett alkoholfritt, vitt, mousserande vin (jättegott!) och saft till barnen, höll Roger ett litet tal om när han fick reda på att vi skulle ha barn, när vi insåg att de var 2 gryn boendes i min mage, när de kom osv. Han blev så rörd att det smittade av sig på mig med å så stod vi där framför alla och lipade. Väldigt känslosamt och fint.
Det vankades sedan tårta och diverse andra godsaker. Lite väl mycket sött blidde det- nåt att komma ihåg till nästa gång. 
Sist men inte minst sjöng Rogers syster Camilla och hennes döttrar Ronja & Isabelle några otroligt fina låtar för oss och våra tjejer, tack för det!
Tack alla som gjorde den här dagen väldigt speciell för oss! Vi älskar er allihop <3 
 
Fler bilder kommer i annat inlägg då jag inte orkat tömma kameran ännu...
 
 
Så otroligt fina tårtor! Tack Erika!
 
Världens smarrigaste cupcakes!
 
Lyckas aldrig få till nåt kort där båda ler men så här fina var tjejerna dagen till ära :)
 
Nåååågot suddig bild från kvällen hemma sedan. Mina älskade tjejer!
 
 

Namngivning

0 Läs mer >>
Hallå ja!
 
Det har hänt en del det senaste. Och ändå inte. Idag har iaf en stor, fet jävla (förlåt men jaa!)grej hänt i mitt liv!! Vågar inte säga något ännu men snart. Redan imorrn kanske... 
 
I lördags kom mor och Björn för att passa småkidzen. För första gången ensamma. Jag och Roger var nämligen bjudna på fest! Kaj och Anettes bröllopscase! Den höll till i en asfräck lokal i Göteborg som heter Berg 211. Roligt även om jag inte kände knappt nån. Kul å klä upp sig lite om inte annat :) Johanna med sambo skulle följt med men tyvärr blev de sjuka :( Så jag beslutade mig för att köra efter mycket om och men. Det är ju en bit och det är skönt att kunna ta sig hem snabbt om nåt skulle strula här hemma. Ungarna hade sovit hela tiden (som de brukar) så allt gick lugnt till. Under natten mådde jag, trots uteblivet alkoholintag, jättedåligt. Började efter ammningen (hade väl hunnit sova en timma) med molande värk i mellangärdet. Det blev bara värre och värre. Toa. Lite bättre men ff ont. Toa igen. Inte bättre. Till slut försökte jag kräkas och det gjorde fruktansvärt ont långt upp i mellangärdet och liksom tryckte så jag inte kunde andas djupt. Fy fan. Väckte Roger som blev livrädd att det skulle vara hjärtat. Kräktes till slut. Massor. Ringde 1177 då jag ändå inte tyckte det gick över. Blev rekommenderad att åka in akut. Efter en stund blev smärtan långsamt bättre så bäddade ner mig och somnade efter en stund. Skönt. Tror själv att det var nån form av "magkatarrsaktigt" då jag känner igen symptomen, fast då inte alls på den skalan. Är väl lite stressad över saker indirekt ibland som jag kanske inte riktigt tänker på. Och lite dålig sömn. Och lite dålig mat och mycket sött... Sånt som stressar kroppen. Så ska försök ta det lite lugnare (inifrån typ, ag ni fattar). 
Var iaf glad att jag inte drack. Var helt slut trots det...
 
Party, party. Nä men den bilden var väl inte tillgjord...
 
Gällande träningsbiten händer inte så mycket nytt... har slarvat senaste tiden. Usch. Ogilla på den. Behöver dessutom komma fram till hur jag ska göra med rundan runt pölen nästa år. Cykla eller inte cykla? Och i så fall- med vem/vilka och hur snabbt? Jag vet ju vad jag vill men måste ta en ordentlig funderare på vad som är rimligt och samtidigt vara rättvis mot mig själv. Det är lite mycket annat att tänka på just nu. Lördagens namngivning tex. Ska bli jätteroligt och mysigt! Och ganska skönt när den är över ;) Även om det inte är nån stor tillställning.
 
Mina favorittjejer mår bra och det är det viktigaste som finns för mig. Växer så de knakar. Framsteg gör de oxå! Alma vände sig t ex från rygg till mage häromdagen för första gången :) Ok, lite hjälp fick hon nog av en kant på filten och det var nog mest en slump, men iaf! Starkare och starkare blir de för varje dag - kolla bara in Edith här!
 
Mammas älskling <3
 
 

Stora händelser

0 Läs mer >>
Jag var så sjuuukt trött i morse... klockjäkeln var ju ställd på 07.50. Vänder på telefonen- gäsp- somnar om. Samma visa 5 minuter senare. Repeat. Repeat igen. Va fan, jag MÅSTE väl gå upp då. Självklart blev det stressigt mot slutet. Som vanligt. Varför LÄR man (jag) sig aldrig?? MEN- Vi lyckades, nåja nääästan, komma i tid till bvc och föräldraträffen idag! Bara typ 2 minuter sena! Det är fan inte dåligt för en tidsoptimist som jag ska jag säga er. Vi var inte ens sist utan det ramlade in en stackars mamma en bra stund senare oxå.
Ganska intressant träff som gästades av en dietist som pratade om barn och mat (såklart). Ganska matnyttig (haha humor där) info men alla är ju lite halvt ofokuserade då ungar skriker, äter, rapar, fiser ja, ni fattar.
Det är alltid lite halvstressande när man ska iväg själv på offentliga platser med småttingarna, man vet ju liksom inte vad som kan hända.Eller ja, det som kan hända är ju att båda gallskriker samtidigt och man bara kan trösta en i taget, dvs den andra gapar för full hals och man bara hoppas att ingen tycker man är världens sämsta morsa. Typ. Tur då att mina små oftast är lugna och inte alls gapiga. De var lugna och fina även idag.
När jag skulle byta bebis så att den andra oxå fick sitta i morsans knä en stund (nån rättvisa får det ju va) så påpekar nån: Eh... hon har bajs på ryggen... Jaha, så jävla kul då. Gul sörja genom bodyn och genom lakanet och madrassen i liggdelen där hon legat. Självklart har jag inga tvättlappar med mig så en snäll mamma lånar ut. Orutinerat. Jaja.
Det känns i alla fall bättre i gruppen idag. Jag pratar tom med några. Mer än standardfraserna alltså. Annars tycker jag det känns lite halvskumt att bli ihopsatt i en grupp bara för att vi råkar ha fått barn. Det är synd att ingen annan där fått tvillingar. Då hade vi antagligen haft mer att prata om. Tur då att "tvillingar-gruppen" på fejjan finns. Världens bästa grupp! Där är ingen fråga för liten och jag har fått svar på massor där. 
 
Ikväll blev träningen av oxå. Lite styrketräning av överkroppen och ett spin puls- pass. Ett riktigt svettigt ett. Gött. Var lite trött (som vanligt då) och kände dessutom av högerknät så körde inte riktigt till 100 % men åtminstone runt 95. Fantiserar om att jag cyklar snabbt på cykeln. Då går det lättare och känns roligare. På tal om svett- kanske skulle ta och duscha innan sängen. Uppskattas nog av sambon om inte annat.
 
Snart är det fredag och fredagsmys, det är härligt! Och vi har bestämt att vi ska äta vid KÖKSBORDET imorgon och INTE vid tv:n som brukligt. För huuuur socialt är det egentligen att sitta och glo på tv:n medan man äter tillsammans? På en skala? Inte ett skit. Så imorrn ska vi UMGÅS vid fredagsmyskäket och PRATA med varann. Vi kom nämligen på häromdagen när vi, HELA familjen inkl. småkottarna, satt SAMTIDIGT vid köksbordet, att det har vi antagligen inte gjort sen kottarna kom till jorden. Intressant. Och lite skrämmande.
Men åkej, godiset kommer antagligen intas vid dumburken.   

Föräldraträff, tränin...