Oj, vad mycket skoj det händer i mitt liv just nu!
I tisdags var jag och Roger i Västra Frölunda för att göra ett stegringstest på cykel i Mattias Reck´s källare. Det var hur kul som helst! Förutom att det var lätt stressande att pulsbandet gav upp när det var min tur att ge cykeln en omgång och man kunde tro att jag var nära döden då datorn visade pulsen som glappade likt käften på Jonas Gardell... Detta fenomen hade naturligtvis aldrig hänt innan, sånt händer bara mig... :P
Efter en stunds krånglande med att spänna bandet lösare, hårdare, flytta det uppåt och neråt, framåt och bakåt, blöta ner det med diskmedelsvatten, tog t.o.m av bh:n för att se om det var nåt som kunde störa. Men icke. Stackars Mattias... Jag fick byta band och tack och lov så funkade det! Vid det här laget började jag bli ganska varm eftersom testet höll på under tiden bravaderna pågick. Det var dags att börja ta i och det gick riktigt bra. Hade önskat att jag kommit upp i högre puls, men mer än 194 slag gick inte idag. Så någonstans mellan 194 - 200 ligger den, eftersom jag varit uppe i högre förut. Väntar med spänning på testresultatet som ännu inte har kommit. Att det offentliggjordes att Mattias blev ny förbundskapten för landslaget för herrar dagen efter vårt test gjorde att han inte riktigt haft tid att utvärdera resultaten ännu, förståeligt nog. Fick iaf höra att jag är vältränad och stark och har ett starkt hjärta :) Kul och skönt att höra och att få ett kvitto på att träningen ger resultat! Jag är ju aldrig riktigt nöjd och tycker jag kunde gjort liiite bättre och kämpat liiiiite till men kanske ska man aldrig vara riktigt nöjd? Vad finns ju inget att kämpa för? Och vad är bra egentligen? Jag VET att man bara kan utgå från sig själv men man (jag) vill ändå jämföra mig för att se hur man "står sig" liksom. För allt är ju relativt... men ok, jag ska ändå försöka vara nöjd (eller ska jag säga det efter jag sett resultaten...).
Hur som helst känns det riktigt roligt, motiverande och faktiskt nödvändigt att få siffror på sin förmåga och kondition så att det blir ännu bättre ordning på träningen och jag kan träna i olika pulszoner osv.
Efter strul med inköp av cykeldator har vi nu ÄNTLIGEN fått våra cykeldatorer och imorgon ska jag sätta på mig pulsbandet och ha koll på pulsen under passet på trainern, kuuuuul! För förutom fokus på fortsatt uppbyggnad kommer passen framöver fokuseras allt mer på uthållighet och lågpulspass.
Nytt och väldigt roligt är också att jag, förutom att kämpa mig igenom Tjejvättern med samma gäng, även kör världens största motionslopp på cykel tillsammans med grymma tjejerna i Sub XX! Blev en plats över och efter diskussion med käre sambon som jag tänkt köra ihop med, konstaterades att jag kör med tjejerna. Roger tycker absolut jag ska ta chansen, känns bra :) Det blir sub 10 - gruppen och jag ska göra ALLT för att nå det målet! Grymt taggad och så jäkla träningsmotiverad nu att det är helt galet!!
Så nu hoppas jag bara på en basiluskfri vår och att asfalten fort som attan kommer fram under snö, is och grus...! Längtar ni oxå?!
