0 Läs mer >>
De senaste två dagarna har bjudit på helt underbart vårväder! Och visst blir allt så mycket lättare då? 
I natt var jag nog uppe en gång i timmen då tjejerna är inne i nån speciellt orolig period just nu. Att de inte somnar om efter typ kl 6 gör oxå att man är lite halvseg om dagarna. Då är det skönt att solen är uppe tidigt och hjälper en på traven att komma upp från den varma, goa sängen. Och även om jag är kvällsuggla som ni vet, så är det rätt skönt att komma upp om mornarna. Ett ålderstecken måntro?? ;) Men trots att vi är uppe tidigt, ja, efter det obligatoriska goset i sängen såklart och efter att jag ammat Alma som tydligen gillar tuttarna fortfarande, så hinner jag inte med det jag vill om dagarna. I två dagar nu har jag försökt att städa lägenheten. Jag har städat köksbordet, dammat i köket och dammsugit köket och halva hallen. På två dagar alltså. Inte helt lätt att få nån ordning när man blir avbruten av två små som pockar på uppmärksamhet, som bajsar var och varannan timme, som ska ha mat (men som sedan inte äter maten utan man får fixa nåt annat snabbt och lätt), som ska läggas och som allt som oftast skriker så fort man närmar sig utgången till nästliggande rum "lämna mig inte maaaaamma!!" typ.             Har man tur får man gå på toa i fred. Skämt å sido, de kräver mycket men leker själva en hel del och jag lär inte ha någon som helst tid till städning när de börjar ta sig runt ännu mer än de gör nu... tur man inte är pedant.
 
Igår blev det bara en kort promenad efter alla måsten på dagen men idag kom vi ut ett par timmar i solen och det var helt ljuvligt! Eftersom det är fredag blev tjejerna fredagsfina i sina bodys med prinsesstårtor och cupcakes på- de är så sjukt söta!
 
Igår blev även mina bokstavslampor klara som jag gjort till tjejerna, kolla in mitt instagramkonto för bild. Sjukt nöjd faktiskt. Och tänka sig att jag gjort nåt sånt själv. Galet. Och himla kul. Hoppas de passar fint i blivande barnrummet :)
Nästa projekt blir ev att göra en girlang eller pimpa ett par vita krukor.
 
Trevlig helg på er!
 
 
 
 
  

Vår!!

0 Läs mer >>
Jahopp, då var det 2015 då. Låter som en skröna men fy fan va fort tiden går, det är inte klokt!
Tänkte försöka mig på att sammanfatta året som gått, även om jag vet att jag säkert kommer glömma en hel del roliga händelser men jag gör ett försök...
Om 2013 var det absolut bästa året konditions- och träningsmässigt så var 2014 det överlägset bästa- alla kategorier och naturligtvis är det mina underbara ungar Alma och Ediths förtjänst då de kom till vår familj! Vad kan slå det lixom?
Första halvan av 2014 var jag gravid. Galet. En graviditet måste vara bland det absolut vackraste som finns. Om inte det vackraste. Att känna hur det finns liv inuti ens kropp. Att känna rörelser, sparkar. Att se magen växa. Att få vara med om det är en ynnest och inte alls en självklarhet. Att sedan få två friska, starka barn sin famn är inget annat än ett jävla mirakel (förlåt min franska) och jag är så otroligt tacksam för detta!
 
10/2 var vi på rutin.ul och då visade sig att det inte var en utan TVÅ bebisar i magen :) Chock, lycka, förvirring!
Efter detta följde flera tillväxt-ul på SÄS fram till dagaen D.
 
De första månaderna på året minns jag ärligt talat inte så mycket av... jag tränade (ej cykel) på ganska som vanligt ganska länge men tvingades trappa ner lite tidigare än jag tänkt. 
På jobbet skedde en massa förändringar och jag trappade ner även där (pga grav) i slutet av mars och jobbade min sista dag, om jag inte minns fel, den 17:e april, alltså ca 2 månader innan tjejerna kom till världen. Jag hade rätt svårt att sova med den stora magen de sista veckorna och jäklar vad otymplig jag blev, trots att jag egentligen inte gick upp så mycket i vikt och den vikt som blev var enbart mage och en del vätska i kroppen. Den sista tiden gick jag inte många meter... haha, jag som skulle vara så jäkla hurtig. tji fick jag. Trots allt älskade jag att vara gravid. 
 
18:e juni fick vi tid för igångsättning. Galet att få ett datum för när 2 ska bli 4. Det var dock fullt på BB den här dagen så det blev en lååång väntan till förmiddagen efter istället :/ 
Efter många turer huruvida twinsen skulle ut vanliga vägen eller inte blev det till sist kejsarsnitt. Den värsta smärtan i mitt liv var (kanske otippat nog) ryggmärgsbedövningen. Aj. Aj som fan. Smärtan efter kejsarsnittet var inte heller att leka med men såklart är det värt all smärta i världen :) 
 
Veckan innan tvillingarna kom bytte vi lägenhet från en trea till en fyra, då vi trots idogt sökande, inte fått tag i det efterlängtade huset... tajmingen var inte den bästa men med mycket hjälp från olika håll gick det med. Tack alla inblandande!
 
Cykel- och träningsåret 2014 går nog till historien som det sämsta någonsin. Men det har ganska bra skäl till det ju. Jag cyklade första gången på ca 9 månader, ca 4 veckor efter förlossningen och minns det tydligt. Sommaren var ju otroligt varm (lite för varm för nyfödda bebbar...) och det var en ljum sommarkväll. Så underbart å sitta på racern igen, som jag längtat! Under resten av sommaren och hösten blev det några turer men jag kan nog räkna dem på mina två händer. Det ska det bli ändring på i år.
 
Vi spenderade semestern en vecka i en stuga på Kållandsö, utanför Lidköping, vädret var ljuvligt och det var härligt med miljöombyte! Annars var vi mest hemma och njöt av våra bebisar <3
 
Under hösten fortsatte vi leta hus och köpte faktiskt ett. Dock hävdes köpet då det framkom mindre roliga saker. Stor besvikelse men ändå skönt att slippa en massa problem.
Under hösten var jag även med i en mammagrupp genom bvc och har fått några nya bekantskaper genom denna och vi fortsätter att ses vilket är himla skoj!
 
11: e november var det dags för inläggning på sjukhus igen. Denna gång av mindre angenäm anledning än senast. Mjölkstockning deluxe aj, aj. Två dygn låg jag, Roger och tjejerna inne. Maten och servicen var iaf perfekt ;)
 
December var händelserik med bla julgodisbak med härliga vänner, Ullaredstripp med övernattning, tjejerna lär sig sitta (nåja, ibland iaf), påhälsning på jobbet och julen blir den sjukaste någonsin. Bokstavligt talat. Jag får influensa (??) fredagen innan jul och har bla hög feber, smittar tjejerna men vi kommer ändå iväg till mamma på julafton, dock inte kuranta på nåt sätt. Jag är ff förkyld och inte hundra bra. Tjejerna nästan helt friska men lite snoriga.
 
Årets näst sista dag hände något fruktansvärt. Jag är som bekant med i en tvillinggrupp på facebook, f.ö världens bästa grupp. I den har jag och många andra följt lilla tvillingen Lillys kamp för sin överlevnad. Hon och hennes syster föddes alldeles för tidigt och hon har kämpat på neo i nästan 4 månader. Det har vankats mellan hopp och förtvivlan men jag trodde att ängslan var över och att hon trots allt skulle överleva, att det inte längre fanns någon tvekan om det. Så läser jag de fruktansvärda raderna att Lillys hjärta inte längre orkade slå. Att man kämpat i över 2 timmar för att få igång hennes lilla hjärta igen men att man till slut tvingades ge upp. Tårarna sprutar och jag fattar bara inte hur man överlever en sån förlust. Går det ens? Jag förstår inte hur man kan känna så mycket för någon man aldrig träffat eller ens sett men tankarna har sedan dess gått många gånger till Lilly och hennes familj <3
Det finns flera familjer i gruppen som mist en eller båda sina tvillingar, det är trots allt större risk vid flerbördsgraviditet, därför är jag extra tacksam att just jag fått stora, starka, friska tjejer <3
 
Lite konstigt känns det efter ovanstående men jag vill ändå berätta att nyårsafton 14/15 blev himla lyckad och rolig! Rogers syster och hennes Per-Ola (PO) kom på treätters. Det vankades toast skagen till förrätt, gratinerad hummer med vitlöksbröd till huvudrätt och cheesecake till efterrätt. Roger stod för det mesta av tillagningen :) MUMS! Det blev många skratt och så fick vi lite barnvakt nyårsdagen till ära :) 
Balkongen var förresten utmärkt att följa alla fina fyrverkerier ifrån, alldeles gratis var det med ;)
 
Har inte hunnit tänka så mycket på 2015 ännu men hoppas och tror på ännu ett fantastiskt år med våra fina tjejer och såklart övriga familjen.
Hoppas kunna komma igång med träningen mer "på riktigt" igen, inte minst efter dessa 2 veckors sjukdom. Hoppas kunna cykla mer regelbundet och kanske tom köra några lopp i sommar. 
Att försöka träffa släkt, vänner och bekanta oftare än tidigare är en ständig eftersträvan som jag hoppas att vi lyckas än bättre med i år.
Önskar innerligt att vi hittar VÅRAT hus 2015! Nä, vi SKA hitta vårt hus 2015! Det är nog min högsta "materiella" önskan just nu, vi behöver det så mycket.
Midsommarafton fyller Alma och Edith 1 år och då ska det vankas stort kalas!
 
Tyvärr får ni inga bilder då jag lyckats gör dubbla instagram-konton efter att telefonen rensades och... ja, jag är helt enkelt inte så teknisk. Jag får försöka ta tag i det där. Nån dag.
 
Gott nytt år till er!!
 
 
 
 

2014 - det bästa året

0 Läs mer >>
Hej hopp!
 
Sen sist har vi hunnit med en del... inga revoutionära händelser kanske men alltid händer det ju nåt.
Varför inte en sjukhusvistelse som ju är så kul. Började med en fredag för typ 3 veckor sedan och jag kände hur det började bli hårt i ena bröstet, begynnande mjölkstockning alltså, som så många gånger förr. Det var bara det att denna gången försvann inte helvetet utan på lördagkvällen kände jag mig hängig och till slut låg jag och frossade som en idiot i sängen. Det var helt omöjligt att somna ifrån och det värkte såklart i bröstet så det fick bli Ipren. Inte så bra när man ammar men inflammationshämmande iaf. Söndagen kom och jag var inte bättre utan höll febern i schack bara tack vare tabletter. Blev övertalad att ringa 1177, fast jag helst ville vänta till måndagen. Att sitta på akuten i flera timmar när man har två 5 - månaders som ska ha mat var tredje timma kändes inte jättelockande. 
Blev dock rådd att åka till akuten genast. Sagt och gjort, jag gav mig i väg. Utan barn. Behövde tack och lov inte vänta mer än typ 2 timmar (vilket iof var tillräckligt med hög feber). Hade dåliga värden, förhöjd puls och blev inlagd. Bebbarna kom och som tur var kunde jag amma det onda bröstet som vanligt. Blev 2 nätter på sjukhus då sänkan var ännu sämre dag nr 2. Fick antibiotia intravenöst och det var nog det värsta för fy helvete vad ont det gjorde att få. Till slut stack en sköterska om mig i andra armen- skönt (även om jag är rädd för sprutor oxå mesig som jag är). Det gör ff ont i den "första" armen, förmodligen infektion (?) i kärlet (lr nåt sånt prata de om att de kunde bli). Kändes inte alls bra att amma och veta att bebbarna fick i sig all medicin som jag fick men vad gör man :( 
Ultraljud av bröstet visade att det inte behövde dräneras - THANK GOD FOR THAT! Vi tackar SÄS för den mycket goda maten och det braiga uppassandet. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Roger och bebbarna (såklart) fick oxå stanna hela tiden. 
Summa summarum: Ignorera aldrig en mjölkstockning!
 
Annars rullar livet på som vanligt. Alma och Edith växer och utvecklas hela tiden, jag försöker njuta så mycket jag kan! De hade en "svacka" på några nätter då de sov dåligt men annars sover de bra och med undantag för diverse nappinstoppningar ibland så sover de (peppar, peppar) nästan alltid från ca 20 - 05. Somnar sedan om ca 2-3 timmar. Inser att jag har det väldigt bra på det viset.
Vi fortsätter ses i "mammagruppen" varje vecka, det har blivit lunch och promenad i skogen samt besök på biblioteket där vi var med på sångstund. Myspys.
 
I helgen som var julpyntade vi, lika bra att ta allt på en gång, även om det inte är jul riiiktigt än utan mest advent, Men jag gillar tomtar och det är lika bra att njuta medans man kan. 
 
Imorrn väntar besök hos syrran i Hökerum, hon ska julbaka lussekatter och pepparkakor. Jag ska väl mest kolla på. Och äta en och annan degklump.
Mer bak väntas faktiskt både fredag och lördag. Det blir med goa vänner, vissa har jag inte träffat på ett bra tag så det ska bli himla mysigt!
Av nån märklig anledning går det inte hämta bilder just nu så därför uteblir dessa.
Kram på er!
 
 
 

Sjukhusvistelse och v...

0 Läs mer >>
Hej hopp! 
Ett tag sedan nu igen. Fakk. Jag som tänkte jag skulle bli så jävla hajj på detta med bloggandet. Livet kom emellan kan man säga... 
Det är fredag kväll/natt och den här nattugglan är vaken som vanligt. Sen kommer jag klaga imorrn på att jag är trött. Att man aldrig lär sig. Imorrn blir det visning av hus- igen. Är trött så jag spyr på skiten. Fast det där har ni hört allt om innan. Har slutat ha nåra större förhoppningar längre. Iaf ska vi till Johanna och Arash på middag efteråt och det ska bli så himla mysigt! Dessutom fullkomligt ÄLSKAR jag att bli bjuden på mat!! Vill ni ge mig nåt jag uppskattar- bjud på MAT!! ;) På riktigt. 
 
Livet rullar på, snabbare än nånsin och bebbarna växer så det knakar. Så fort att vissa kläder nästan är urväxta innan de hinner användas. Ljuvliga är de, våra små. Jag njuter så mycket jag orkar. Och är tacksam för varje dag jag får vara nära dem, gosa, busa och skratta. De är ff lugna och glada nästan jämt men har blivit lite gnälligare framåt em/kvällupplever vi. Vet inte varför, jag är livrädd att mjölken ska börja sina och att de skriker för att de eg är hungriga. Men de verkar växa som de ska iaf och mjölken kommer. Jag är inte beredd att ge upp ammningen riktigt än. Vi har börjat ge liiiite mat nu. Alltså pyttelite. Jag har kokat äpplebitar och mosat, likaså med morot och palsternacka. Idag fick de smaka avokado på fingret och Roger köpte en smakis som de fick lite av och verkade gilla helt ok faktiskt.
I torsdags var det "mammaträff" igen. Trevligt och god kaka fick vi (mvh kakmonster nr 1). Förra veckan på träffen vände sig Alma från rygg till mage för första gången! Hon har varit på gång ett tag och rätt som det var hände det bara. Hon var rätt förvånad själv. Fort fram med kameran för att fånga det historiska ögonblicket ;) (har ingen bild att dela med mig av just nu tyvärr)
 
Gällande nästa års Vätternrunda var det ju dax för anmälan i veckan. Och före det- intresseanmälan. Jag hade ju missat datum för detta och inte bestämt mig för hur jag skulle göra. Så. Himla. Velig. Har ju sagt att jag vill försöka mig på att köra under 8 timmar om jag ska köra nån mer gång. Alltså, jag kan ju vägen runt den där pölen och som det känns just nu betalar jag inte 1350 spänn, eller 1750 som det kostar att anmäla i grupp, för att cykla runt den bara "för skoj skull" en tredje gång. Visst att det är kul å cykla men det skulle inte enbart vara därför jag skulle göra det. Mer för att se hur hårt jag skulle kunna pressa mig tidsmässigt. De flesta tänker nog att jag är en stolle som ens funderade på detta och nog är jag en stolle alltid. Tog mitt förnuft till fånga till slut och beslutade mig för att inte anmäla mig. Vet ju hur mycket träning som krävs och jag vet att jag skulle känna pressen över att komma iväg och träna och stressen över de tillfällen de inte kommer vara möjligt mtp de små. Den stressen vill jag inte känna nu. För den här tiden kommer aldrig nånsin tillbaka och jag vill kunna njuta av de små sessorna fullt ut. 
Det kommer fler utmaningar och andra lopp. Vättern är inte allt. Långt ifrån. Däremot behöver jag sätta upp nåt annat mål med träningen. Är rädd att jag blir en soffpotatis annars. Fast det är liksom inte jag. Men i alla fall. Det är så mycket mer motiverande och roligare med utmanande mål i träningen. Men de måste vara rimliga. Och jag måste vara rättvis mot mig själv och familjen oxå. Synd att cykling är så tidskrävande. 
Den här veckan har varit en katastrof träningsmässigt, har kommit iväg till gymmet 1 gång (allt är bättre än inget eller vad säger man?), jag har helt enkelt inte haft motivation nog å så har bebbarna varit lite gnälligare än vanligt. Går väl an när en sätter igång, men med två är det inte lätt att vara ensam. 
Cykeln har inte blivit rastad på säkert 3 veckor nu. Det har varit/är så sjukt tråkigt väder och finracern (lr ja- ENDA racern) känns inte så kul å ta ut då... får önska mig en cross eller en mtb av tomten.. börjar bli mer å mer sugen på det faktiskt. Får väl vinna på lotto först. 
 
Bjuder på lite bilder från vår vardag
 
Svettigt värre efter ett spin puls-pass där jag lyckades förmå den inte alltför vältränade kroppen att nå 10 slag från maxpuls. Rätt stolt över det faktiskt haha. Av svetten att döma ser ni den utbuktande fulmagen som förmodligen aldrig kommer krympa. 
 
 Träning pågår! Även här hemma
 
 Hallååååå ja!
 
 "Babblarna" är himla kul
 
Alma <3
 
 
 
 
 

Inget VR 2015

0 Läs mer >>
Började morgonen med en kaskadspya från Edith på golvet OCH i hennes säng. Jaha. Byta sängkläder. Torka golv. Lägga ungen igen. R fick allt masa sig upp och hjälpa till. Fucking underbart. Fast vi skrattade ändå en del sambon och jag. 
Somnade om. Ammade. Myste i sängen med mina två bäbisar, de är så goa! (Trots 100 spyor och bajsblöjor om dagen). Vi låg faktiskt i sängen till klockan tre.. alltså kl 15. Får man inte egentligen. Men vafan. Frukost, dator, film, mys, sång med bebbarna. Ösregn ute - gott inne :) 
 
Gymmet ikväll. Efter 20 minuter ringer sambon- ungarna gallskriker båda två. Han ger ändå ok att träna lite till. Det gör jag. Sms:ar- ungarna skriker fortfarande. Jag drar hem. Ungarna är (blir?) skitglada, jag lägger dem i sina sängar och de somnar på 3 röda. Jaha, hur svååårt va det då?! Jaja, all träning är bättre än ingen träning 

Min dag i korthet

0 Läs mer >>
I lördags var det så dax för den efterlängtade namngivningen av småkidzen. Närmaste familjen var inbjuden men vi blev ändå drygt 25 personer. Rångedala bygdegård blev platsen. Lite för stort eg men funkade bra. 
Vi körde enkelt med lite tal, fika och sång. Tyckte det blev lyckat och fint! Det är vid såna där tillfällen man känner att man skulle träffa allihopa oftare. Jag inser att jag har en helt underbar familj och är så otroligt tacksam över den! Massa hjälp fick vi från alla möjliga håll: Mamma och lillasyster Ellen som bakat 2 sorters kakor, Ellen var även här en dag förra veckan då vi hjälptes åt (eller ja, Ellen gjorde det mesta) att göra cupcakes till kalaset. Flera i familjen hjälptes åt att fixa fram kakfat, att duka, garnera och göra allt klart. Tur var väl det för som vanligt var familjen Taikon sena till bygdegården och tidsoptimister som vi oxå är så hade i aldrig hunnit klart i tid utan all hjälp, så TACK! 
 
Efter välkomstdrinken, som bestod av Chapel Hill- ett alkoholfritt, vitt, mousserande vin (jättegott!) och saft till barnen, höll Roger ett litet tal om när han fick reda på att vi skulle ha barn, när vi insåg att de var 2 gryn boendes i min mage, när de kom osv. Han blev så rörd att det smittade av sig på mig med å så stod vi där framför alla och lipade. Väldigt känslosamt och fint.
Det vankades sedan tårta och diverse andra godsaker. Lite väl mycket sött blidde det- nåt att komma ihåg till nästa gång. 
Sist men inte minst sjöng Rogers syster Camilla och hennes döttrar Ronja & Isabelle några otroligt fina låtar för oss och våra tjejer, tack för det!
Tack alla som gjorde den här dagen väldigt speciell för oss! Vi älskar er allihop <3 
 
Fler bilder kommer i annat inlägg då jag inte orkat tömma kameran ännu...
 
 
Så otroligt fina tårtor! Tack Erika!
 
Världens smarrigaste cupcakes!
 
Lyckas aldrig få till nåt kort där båda ler men så här fina var tjejerna dagen till ära :)
 
Nåååågot suddig bild från kvällen hemma sedan. Mina älskade tjejer!
 
 

Namngivning

0 Läs mer >>
Jag var så sjuuukt trött i morse... klockjäkeln var ju ställd på 07.50. Vänder på telefonen- gäsp- somnar om. Samma visa 5 minuter senare. Repeat. Repeat igen. Va fan, jag MÅSTE väl gå upp då. Självklart blev det stressigt mot slutet. Som vanligt. Varför LÄR man (jag) sig aldrig?? MEN- Vi lyckades, nåja nääästan, komma i tid till bvc och föräldraträffen idag! Bara typ 2 minuter sena! Det är fan inte dåligt för en tidsoptimist som jag ska jag säga er. Vi var inte ens sist utan det ramlade in en stackars mamma en bra stund senare oxå.
Ganska intressant träff som gästades av en dietist som pratade om barn och mat (såklart). Ganska matnyttig (haha humor där) info men alla är ju lite halvt ofokuserade då ungar skriker, äter, rapar, fiser ja, ni fattar.
Det är alltid lite halvstressande när man ska iväg själv på offentliga platser med småttingarna, man vet ju liksom inte vad som kan hända.Eller ja, det som kan hända är ju att båda gallskriker samtidigt och man bara kan trösta en i taget, dvs den andra gapar för full hals och man bara hoppas att ingen tycker man är världens sämsta morsa. Typ. Tur då att mina små oftast är lugna och inte alls gapiga. De var lugna och fina även idag.
När jag skulle byta bebis så att den andra oxå fick sitta i morsans knä en stund (nån rättvisa får det ju va) så påpekar nån: Eh... hon har bajs på ryggen... Jaha, så jävla kul då. Gul sörja genom bodyn och genom lakanet och madrassen i liggdelen där hon legat. Självklart har jag inga tvättlappar med mig så en snäll mamma lånar ut. Orutinerat. Jaja.
Det känns i alla fall bättre i gruppen idag. Jag pratar tom med några. Mer än standardfraserna alltså. Annars tycker jag det känns lite halvskumt att bli ihopsatt i en grupp bara för att vi råkar ha fått barn. Det är synd att ingen annan där fått tvillingar. Då hade vi antagligen haft mer att prata om. Tur då att "tvillingar-gruppen" på fejjan finns. Världens bästa grupp! Där är ingen fråga för liten och jag har fått svar på massor där. 
 
Ikväll blev träningen av oxå. Lite styrketräning av överkroppen och ett spin puls- pass. Ett riktigt svettigt ett. Gött. Var lite trött (som vanligt då) och kände dessutom av högerknät så körde inte riktigt till 100 % men åtminstone runt 95. Fantiserar om att jag cyklar snabbt på cykeln. Då går det lättare och känns roligare. På tal om svett- kanske skulle ta och duscha innan sängen. Uppskattas nog av sambon om inte annat.
 
Snart är det fredag och fredagsmys, det är härligt! Och vi har bestämt att vi ska äta vid KÖKSBORDET imorgon och INTE vid tv:n som brukligt. För huuuur socialt är det egentligen att sitta och glo på tv:n medan man äter tillsammans? På en skala? Inte ett skit. Så imorrn ska vi UMGÅS vid fredagsmyskäket och PRATA med varann. Vi kom nämligen på häromdagen när vi, HELA familjen inkl. småkottarna, satt SAMTIDIGT vid köksbordet, att det har vi antagligen inte gjort sen kottarna kom till jorden. Intressant. Och lite skrämmande.
Men åkej, godiset kommer antagligen intas vid dumburken.   

Föräldraträff, tränin...

0 Läs mer >>
Idag är tjejerna 5 veckor! Galet vad fort tiden går!! Nästan lite FÖR fort, snart är de väl tonåringar innan man vet ordet av. I min värld kommer de alltid vara bebisar, haha! Det har varit de bästa 5 veckorna i mitt liv och livet är väldigt annorlunda nu. På ett bra sätt! Hur man kan älska någon så mycket är ett mysterium! Jag skulle göra vad som helst för de här små liven. 
 
Namn har vi efter mycket om och men bestämt, gudars vad svårt det skulle visa sig bli. Det finns ju så många fina tjejnamn! Till slut bestämde vi oss för Alma och Edith. Rogers farmor hette Alma så det passade bra tyckte vi, plus att det är ett väldigt vackert namn såklart. Edith heter ingen i släkten men vi tyckte det var fint och passande till vår lilla näpna tjej :) Andranamn är ännu inte bestämt men vi har några på lut ;) 
 
Tycker de här veckorna har funkat bra, det blir inte så mycket sömn men det visste jag ju innan så det var ingen större överraskning. De sover 2-3 timmar mellan matningarna men somnar oftast om snabbt igen. Lillan är väldigt närhetstörstande och har ibland svårt att somna i sin egna säng eller med syrran men så fort hon får ligga bredvid mamma och pappa så somnar hon snabbt nästan jämt. 
Jag helammar båda och försöker dubbelamma då det går fortast. Är så glad att det funkar med ammningen och att jag har tillräckligt med mat åt två! De äter ganska fort och det är skönt. Alma vill dock väääldigt gärna ligga och använda mamma som napp och ligga och snutta... Mjölkstockning har jag fått några gånger nu- jäklar vad ont det gör!!! Ska vara mer uppmärksam i fortsättningen. 
 
De små växer som attan och väger nu ca 3800 resp. 3200 gram <3 De har börjat fästa blicken och häromdagen kom första svarsleendena! 
 
En massa besök har vi hunnit med och även ett hos fotografen, samma som tog mina gravidbilder. Har inte sett mer än ett par stycken än men är säker på att de blev toppen! Med såna modeller så kan de inte bli annat :)
 
Edith <3
 
 Älskade ungar
 
 
 
Alma
 
 Edith
 
 Edith knör ut pappa..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Babylycka!

1 Läs mer >>
Detta är ett väldigt speciellt inlägg. Nämligen det första jag skriver som MAMMA! Ska se om jag hinner sammanfatta innan småttingarna ska ammas igen.
 
Onsdagen den 18/6 var det alltså dax för igångsättning (v. 37 +2). Vi hade blivit tillsagda att för säkerhets skull ringa förlossningen en stund innan för att se så att det verkligen fanns plats. Sagt och gjort  - det var smockfullt med födande kvinnor och eftersom jag mådde bra så blev det hela framskjutet till dagen efter... å guuud vad segt!! Jag hade ju liksom laddat för den här dagen ett tag! Så det blev en lång, seg dag som var en enda lång väntan. Dagen efter var det iaf dax. Fick CTG-dosor och allt såg bra ut. Undersökning av livmoderhalsen visade att jag var öppen 3 cm men tappen var ff lång. Ultraljud gjordes och visade att båda låg i tvärläge, alltså planerades för snitt. Läkaren ville dock att en kollega skulle kolla för säkerhets skull och då visade det sig att tvilling 1 låg med huvudet neråt och helt plötsligt blev det tvära kast och igångsättning vaginalt planerades. Däremot var inte ettan fixerad utan låg lite vid sidan om utgången och hade dessutom sin hand/arm över huvudet. Detta kunde innebära risker med att navelsträngen kunde trassla in sig. Beslutades att sätta in värkstimulerande dropp för att se om handen skulle flytta sig och om bebisen skulle flytta sig längre ner i "kanalen". Sagt och gjort, värkarna satte igång så smått och tiden gick galet långsamt. Fick efter ett tag epidural då det kunde vara bra att förbereda ifall det skulle bli kejsarsnitt. Denna spruta har jag fasat för länge, då jag hatar sprutor och stick, tack och lov att man slapp se skiten. Men narkosläkaren lyckades dåligt och fick sticka mig 4 gånger (!!) och den smärtan var det absolut värsta jag känt! Jag skrek till slut som en gris och tårarna sprutade. Läkaren konstaterade att min ryggrad är lite sned och att det var tätt mellan kotorna. Till slut fick jag sätta mig upp och då lyckades det hela. Tack gode gud för det! Kontroll igen visade att läget var oförändrat och beslut om snitt togs. 
Sedan gick det hela väldigt fort och massa folk fanns runtomkring mig. Jag blev galet trött av edan och kunde knappt hålla ögonen öppna innan och under snittet. Allt gick bra och ut plockades 2 välskapta flickor! Den lilla hade lite problem med andningen till en början och försvann ut några min men hämtade sig snabbt. Vilken lycka! Blev ihopsydd och körd till postop. Roger och flickorna kom och det var underbart att se dem!
Tvilling 1 vägde 2480 gr och tvåan 3200, båda var 47 cm långa. 
Är så oerhört tacksam och glad över att de båda är friska och pigga!
 
Två guldklimpar! <3 <3 Tv 1 (minst) född 19.54 och tv 2 född 19.55
Tänk att dessa två underverk har legat i min mage!
 
Första natten fick vi ligga på gyn då BB var överfullt. På BB stannade vi sedan 4 nätter och personalen där var underbar! 
Att bli snittad var nog lite värre än jag trott men återhämtningen går framåt. Magen hänger ff en del och de första dagarna kunde jag utanpå se tarmarna jobba, lite läskigt, de håller väl på att hitta sin plats igen.
Vägde mig innan hemgång och 11 av de 15 kg är borta. Jag är smalare än nånsin och skinnet hänger, men vad gör väl det när två underverk har skapats i min kropp! <3 
I tisdags kom vi hem och det var så skönt! Nu njuter vi för fullt av våra små <3 <3 
 
Mys på BB
 
 Håller hand med syrran i sömnen :) Så här tätt ligger de i stort sett hela tiden, mammas hjärtan 
 
Inför första promenaden i vagnen
 
 Första badet, denna lilla donna tyckte det var skönt medan syrran mest skrek
 
 

Välkomna till världen...

0 Läs mer >>
Nu var det ett tag sen igen och en hel del har hänt sen sist. 
Vi har till sist fått tag i en större lägenhet i väntan på hus! Det blev ett byte, vilket gjorde att vi fick flytta över grejer samma helg som den andra killen flyttade sina till oss. Alltså blev det svårt med städningen. Blev att vi städade hans och han vår... inte att rekommendera att flytta in en massa lådor och annat till en icke rengjord lägenhet kan jag säga..! Det är inte heller att rekommendera att flytta höggravid... jag var riktigt depp några dagar för det såg ut som ett bombnedslag och jag orkade inte göra mycket alls... Tur man har folk omkring sig som hjälper till och stöttar! Annars hade det aldrig gått. 
Lägenheten ligger iaf på Druvefors, ca 150 meter från ICA Maxi ;) Den är rätt gammal och har sina skavanker men har ett rum mer, alltså 4 och två badrum, stor kyl och frys, egen diskmaskin och tvättmaskin! Dessutom har den en jättebalkong men sol hela dagen då den ligger i vinkel- lyx! 
 
För ett par dagar sedan var mamma här och det var så mysigt! Vi inhandlade det sista till bebisarna - skötbord och babyskydd till bilen. Roger har satt ihop spjälsängen och så här fint blev det!
 
 
Jag har också fått en babyshower att fina vänner- Johanna, Maria, Sanna och Tina! Jätteroligt och jag hade ingen aning! Fick denna fina "blöjtårta", även innehållande bebiskläder (med cyklar bland annat!! :)), nappar och de söta nallar <3 En jätterolig kväll med MYCKET bebissnack :)
 
 
Denna fina tårtan hade de oxå bakat :)
 
Nu närmar det sig förlossning med stormsteg och jag är i v. 37+0 idag! Är lite hemliga med datumet för igångsättning (eller snitt, vilket det nu blir) men denna veckan är det iaf dags!! Kan inte fattat det, galet att vi inom några dagar har två bebisar hos oss!! 
 
Suddig sista (?) bild på magen v. 37+0
 
 
Var på sista besöket hos barnmorskan idag. 15 kg upp nu... allt sitter på magen, fast har förstås svullnat mycket på fötter och ben så en del vätska finns det ju förstås som oxå väger. 
Hjärtljud, mitt blodtryck och blodsocker såg jättebra ut - tacksam för det! Svårt att veta hur bebbarna ligger men troligtvis ligger tv 1 med huvudet ner så det kan bli vaginal förlossning. Vet inte säkert förrän dagen D...
 
Nästa gång jag bloggar är jag förhoppningsvis tvåbarnsmamma! Hur crazy är inte det?? :D

Flytt och strax dags!

1 Läs mer >>
Alltså, jag fattar om ni tröttnar på inläggen och bilderna på magar och bebisprat! Men det mesta i mitt liv kretsar kring det just nu. Det händer liksom inte så mycket annat. Magen är nu RIKTIGT tung och det börjar kännas mer och mer för varje dag och ryggen tar stryk känns det som, inte länge jag orkar gå eller stå innan den värker av all tyngd, det är eg helt galet att kroppen orkar med! 
I onsdags var vi på sista ultraljudet och bebbarna har växt ytterligare ca 1/2 kg sen senast (3 veckor sedan) så nu är de uppe i drygt 2400 och 2500 gram. Allt såg fortsatt bra ut men tyvärr har de vänt sig och ligger inte med huvudena neråt så fint som de gjorde sist. Jag kan inte ens förklara hur de låg mer än att ettan ligger på tvären med huvudet långt bak i sidan/ryggen (!) på mig :O Bådar alltså inte gott inför vaginal förlossning... Vänder de sig inte igen så blir det nog snitt.. och frågan är hur mycket de kan flytta sig nu när det börjar bli trångt. Fast vi trodde iof redan förra gången att det var för trångt för det men tji fick vi! Lite jobbigt att inte veta vilket förlossningssätt man ska ställa sig in på även om man vet att allt ändå kan hända... det blir som det blir. 
Vi fick äntligen ett datum för igångsättning/snitt oxå!! Så nu har nedräkningen börjat på riktigt! Vi tänkte dock vara hemliga med datumet men kan avslöja att det är dax för vräkning inom 3 veckor :) :) Det är ju helt sjukt - då är jag helt plötsligt tvåbarnsmamma, bara så där! Hur knasigt är inte det??
 
Idag har jag och Roger varit och köpt 2 spjälsängar för 1000 spänn, det var rea och det var bra för plånboken. Madrasser till det, nappar och lite blöjor blev det så vi börjar bli rustade nu. En glass i det gröna blev det oxå.
 
Budade åter igen på ett hus häromdagen. Slutade som det brukar. När priset började gå över 600.000 över utgångsbudet tyckte vi inte riktigt att det var värt det längre... och hade heller inte mycket mer att ge även om vi velat. Synd, men ingen är längre förvånad. 
Däremot ska vi ev. flytta ändå. En kompis kompis jobbarkompis har en lägenhet som han vill byta mot en mindre så igår kollade han på vår och vi på hans och nu ska vi förhoppningsvis byta :) Hoppas nu bara att hyresvärdarna inte sätter käppar i hjulen..! Lägenheten var rätt sliten å så men har ett extra rum, 15 extra kvm, 2 badrum., egen tvättmaskin, diskmaskin (yes!!) och stor kyl och frys. Dessutom en jättebalkong med sol hela dagen :) Så nu håller vi tummarna att det funkar att byta! Det praktiska vet jag inte hur vi ska lösa riktigt då barnen snart kommer å allt men det ordnar sig alltid på nåt vänster.
 
Just det! Häromdagen var jag och träffade mina kära arbetskamrater för en picknick i det gröna, närmare bestämt Hyltenäs kulle, oj vad vackert det var där! Jätteroligt att träffa alla igen! Jag skulle ta med mig potatissallad och fick för mig att göra en egen. Det är ju så gott! Speciellt på färskpotatis :) Typiskt mig att göra nåt nytt för första gången när man ska bort men efter mycket jobb (fick bokstavligen hänga över diskbänken och borsta 2 kg potatis då det inte funkar att stå vanligt pga magen och inte heller att sitta ner) blev det till sist riktigt bra och jag blev supernöjd :) 
Fick samma dag också reda på att ingen av de tillsvidareanställda på jobbet kommer att bli uppsagda! Vilken lättnad! Det har ju varit tal om varsling en tid men nu är det alltså klart att det inte blir nåt med det.
 
Nähä nu är det nog dags för bädden! Här kommer några bilder :)
 
 
 
"Hylla" har fått en ny innebörd ;) Rätt praktiskt faktiskt
 
Hängbuk vare här ja! Fasen vad skönt det ska bli av med den här klumpen om ett litet tag! Den känns tyngre för var dag... V. 35 (34 + 3)
 
35 (34 + 3)

Med fokus på bebisar

0 Läs mer >>
Som sagt... magen är riktigt stor nu och jag har börjat samla på mig mer och mer vätska i ben och ffa fötter, ser ut som en elefant! Och så är det ju så jäkla snyggt med stödstrumpor, speciellt till shorts.
Näsan krånglar med och jag är heeelt igentäppt mest hela tiden, har kört nässpray men den får/kan man ju inte köra med hur länge som helst... tänkte att om jag skiter i den nu och ser om det går över så kanske det funkar... men fick panik i går kväll över att inte kunna andas ordentligt så fick ta lite ändå. Ska försöka att stå ut utan idag. 
Värmen har kommit med dunder och brak och det är ju härligt. Eller..? Satt ute i solen en stund igår och blev helt slut efter det, känns inte riktigt som jag "tål" värmen just nu, blir alldeles för varm alldeles för snabbt! 
Har varit hos mamma några dagar nu, månd - torsd, det är skönt med lite mijöombyte även om jag saknar min goa sambo såklart, men skönt att få längta lite med :) Vi kommer snart umgås dygnet runt och gnata på varandra ändå ;) Så jag har passat på att umgås med mamma och med lilla mormor varje dag, träffat mina småsystrar och i onsdags träffade jag Julia, min "gamla" barndomsvän. Så roligt att vi återfått kontakten! Det blev fika och mycket bebissnack :)  
Igår hälsade jag, mamma och mormor oxå på min farmor, det blir inte ofta. Hon fick en stor bukett liljenkonvaljer :)
 
Tisdagen var hemsk - från att jag steg upp på morgonen värkte fogarna så in i hel....! Trodde det skulle gå över men hela dagen var likadan, jag var oxå allmänt hängig och supertrött så det blev till att ta det lugnt. Försökte mig iof på att cykla lite på kvällen, vädret var ju ljuvligt, och det gick jättebra, kände ingenting då. Även om jag använde en gammal damcykel och satt helt upprätt tog magen emot låren dock så det såg nog lite kul ut då knäna stack rätt ut åt sidorna ;) Lite rörelse fick jag iaf. 
Efter den dagen har det känts som vanligt, alltså inte mycket alls. Men det går inte fort att gå nu kan jag lova haha!
 
Förra veckan var jag hos bm och allt såg fortsatt bra ut, bebbarna ligger ff med huvudena neråt och mina värden var bra, järnet gått upp till 138 (!).
Jag och Roger var oxå på tvillingföräldrautbildning i Gbg som svenska tvillingklubben anordnar, i förra veckan. Bra och informativt! Träffade ett par från Borås som verkade jättetrevliga, hoppas på att hålla kontakten med dem, det är trots allt skillnad på att få en eller två bebisar på en gång och jag tror man kan ha stort stöd av varandra som tvillingföräldrar. 
 
Tiden går och idag är vi inne i v. 33 + 3 (34), alltså bara 25 dagar kvar till 37 fulla veckor har gått och det börjar närma sig igångsättning om inte bebbarna väljer att titta ut innan dess! Kan inte fatta att det är så snart! Nervöst, spännande, roligt och lite skrämmande på samma gång!! Jag kan ju inte det här med barn! Vad behöver man? Hur gör man? Tänk om jag gör fel?? Men hoppas att det mesta ger sig. Jag har ju en erfaren sambo iaf, även om det var några år sedan nu. Lugn och trygg är han oxå - skönt!!
Nästa vecka står sista tul på schemat och förmodligen oxå sista besöket hos bm, hoppas vi får ett datum för igångsättning då - börjar känna mig ganska klar med gravidtiden :P Det blir oxå träff med kollegorna från jobbet - ser fram emot det!
 
Ikväll blir det husvisning för hundrade (??) gången (ärligt talat är det nog inte långt ifrån hundra!) och så grill på det - mums! 
 
Bjuder på några bilder
 
Magen börjar hänga ordentligt av all tyngd... V.33
 
 
Kort promenad i solen och värmen igår. Tora kastade sig i ån 2 gånger, funderade på att följa efter! Stödstrumpor är förresten nya modet! 
 
 Min fina mamma <3 
 
Tusentals liljenkonvajer! 

Tiden går och magen d...

0 Läs mer >>
Så har det gått en vecka till. Hade aldrig trott att dagarna skulle gå så fort som sjukskriven. Men man får hitta på lite annars blir man (jag) knäpp! Fast allt det där jag tänkte göra, typ rensa skåp å sånt kuligt, har inte blivit av... än... vi får väl se hur det blir med det. Fast vissa grejer bör verkligen göras innan de små anländer, om vi på nåt vis ska få plats krävs lite planering. 
I måndags kom vår nya sängram äntligen! Så skönt att komma upp från golvet :) Dock tar den ju lite plats... shit vad trångt vi har det, helt sjukt egentligen, men det måste gå på nåt vis. 
 
Igår var minsta syrran här i Borås och vi gick lite på stan (orkar inte så långt) och jag inhandlade en långärmad mamma-tröja och en som jag kan ha både nu och att (förhoppningsvis) amma i sedan. Vill inte köpa på mig för mycket då det är så kort period men samtidigt måste man ju ha kläder på kroppen och inte bara mysdressen då.. ;) Är så tacksam att jag fått ärva en hög kläder av snälla Karin!
Vi slog på stort och käkade lunch och unnade oss en stor bit kaka i efterrätt - MUMS! Hon följde med hem till oss och så vips hade hela dagen gått. Skönt avbrott och kul att prata om hennes långa resa och en massa annat tjejsnack :) 
 
Idag har jag och R varit på ultraljud igen. Båda bebbarna ligger fortfarande med huvudet neråt och läkaren tror inte att de vänder sig mer nu - hope not!! Beräknad vikt såhär i v. 31+ 2 på tv1 är 1984 gr och tv2 1850 ca, de ligger alltså precis på kurvan för enlingar (man har ingen speciell kurva för tvillingar) eller tom +6 och +2 %. Himla skönt! Men inte konstigt det börjar bli tungt - ca 4 kg bebis i magen!! Inte så konstigt kanske att jag sover som en riktig kratta, varannan timme vaknar jag ungefär och det är för att vända mig, DET är inte skönt! Och jäklar vad det trycker på den stackars blåsan! Ja, ja tur att man kan lägga sig på dagen!
I övrigt så berättade läkaren en del om händelseförloppet med förlossningen och lite annat. Väldigt skönt med ett sånt samtal äntligen. Det börjar ju närma sig som sagt! Fick reda på att from 27/5 kommer de inte att stoppa förloppet om bebbarna vill komma ut. Och i v. 37 blir jag igångsatt om inget hänt, runt 17:e juni mao. Shit, det är ju snart!! Är livrädd men längtar mer och mer <3 Jag tänker att det blir som det blir helt enkelt. Kommer inte gå att förbereda sig på smärtan men behöver börja träna på avslappning och mental träning och andningen, är övertygad om att rätt inställning är sjukt viktigt för att klara smärtan bättre oxå. 
 
Magbild v. 31+0
 
Efter dagens ul fick kroppen sitt på gymmet. Det var riktigt skönt även om jag kör väldigt lugnt såklart. Men det är lätt att känna vad kroppen klarar. Har börjat få ont i axlarna av liggställningen nattetid och det känns i knäna att belastningen är större och muskelmassan mindre, dessutom blir jag lätt som en ostbåge av att inte träna ryggen, så lite förebyggande träning är inte fel!
 
 

Det närmar sig...

0 Läs mer >>
V. 29 + 2 idag då. Och magen den bara fortsätter att växa. Skönt såklart men det börjar bli rejält tungt att bära på! Kanske blir det två jättebebisar som kommer ut! 
Nu har jag varit hemma från jobbet en vecka och det känns rätt skönt faktiskt. Sover nu ungefär 2 timmar i stöten, sedan måste jag vända mig eller gå på toa och då vaknar jag. Har börjat få mer ont i höfterna och lederna runt det mer intima området och det känns när man vänder sig, förutom att det gör ont när magen är så stor och inte riktigt hänger med i vändningarna. Ibland måste jag upp bara för att röra lite på kroppen. Sen krånglar ju händerna oxå men det har varit så länge att man har blivit van.
Så det är skönt att slippa gå upp till jobbet strax efter 5 på mornarna nu. Vissa dagar är jag skittrött och gör inte mycket nytta medans som igår, då var jag ganska effektiv faktiskt! Sov/vilade visserligen länge på morgonen men sedan ryckte jag upp mig och tog en låååångsam promenad till gymmet och spenderade sedan ca 1 timma där. Jag har börjat få lite ont i knäna och det beror väl på ökad vikt och minskad muskelmassa så tänkte försöka hålla det i schack så att det inte blir värre (hur länge det nu funkar...), så det blev en lugn stund i gymmet med olika övningar för ben, rygg och armar, som inte belastar magen så mycket. Lååångsam promenad hem, duscha och sedan hämta Hugo på skolan. Efter lite slappande i solen så tillbringades mesta tiden på kvällen åt att göra ärtsoppa och pannkakor. Pannkakor måste för övrigt vara det mest tidsödande och tråkigaste man kan hitta på i köket! 
 
Hade häromdagen/morgonen molande "mens"värk som kom och gick och blev såklart lite rädd för det är ju så man beskriver värkar... men efter senaste kontrollen då vi var inne extra för sammandragningarna så är jag åtminstone inte lika rädd och ringde inte in. Det har nu gått över men undantag för nån enstaka gång, men det är supersvårt att veta hur mycket man "vågar" hålla igång. Har ju hört om vissa som får påverkad livmodertapp utan att märka nåt och sen blir de inlagda flera veckor... :/ Vill ju för allt i världen inte att bebbarna kommer än på många veckor! Samtidigt kan jag ju inte bara sitta i soffan och glo och det mår ju inte kroppen heller bra av. Jag får helt enkelt försöka känna av läget dag för dag. Idag är jag rätt slö och trött, det går upp och ner.
 
V. 29 + 1 Fula små bristningar kommer allt mer... :( Men bara att gilla läget
 
Häromdagen tittade vi på ett hus till salu så det har varit mycket tankar på det också... Man tror ju alltid att man kan få ngt bättre, det är så sjukt svårt det där! Vi får se vad som händer. Det har varit så många besvikelser så har inga förhoppningar gällande detta heller men visst mister jag modet ofta över att bo som vi bor nu, det var ju som sagt inte meningen att vi skulle vara kvar vid det här laget... jobbar på att inte tänka och deppa för mycket över det utan fokusera på det underbara som komma skall! 
 
För övrigt är jag tacksam över de två nya facebook-grupperna jag hittat! Säga vad man vill om fb men jag har fått många nya vänner både i cybervärlden men också irl (tänker ffa inom cyklingen) och "tillgång" till grejer jag aldrig hade upptäckt annars! 
I tvillinggrupperna ställs mångder med frågor man själv går och tänker på och det är så himla skönt med människor som går igenom samma sak. Det är trots allt inte riktigt samma sak att vänta tvillingar som att vänta en. Inte om man tror de som har både och i af. Tyvärr har alla tillfällen på föräldrautb här i Borås blivit inställda pga personalbrist så det blir ingen alls :( Synd, det hade vi verkligen behövt. Tur då iaf att jag anmält oss till Svenska tvillingklubbens utbildning i Gbg som enbart riktar sig till tvillingföräldrar! Var först tveksam till om det var onödigt då den även kostade en slant men nu känns det riktigt skönt att jag ändå gjorde det. Det ska bli riktigt kul :) Bra rykte har den med :)
 
Nähäpp, nu får jag slita mig från soffan innan jag växer fast och ta en promenad istället! Solen skiner! 
So long!
 
 
Å så en lite mer påklädd bild... (V. 28+ 6)
 
 

V. 29

3 Läs mer >>
Så går vi då in i v. 28 idag och jag är glad för varje dag som går. Jag har gått med i 2 "tvillinggrupper" på facebook och har förstått att flera får sina tvillingar alldeles för tidigt... En igår som var i v. 23!! Så jag är som sagt glad för varje dag som de håller sig därinne! Kommer de nu så är det iaf stor chans att de överlever, men varje dag räknas och är otroligt viktiga för utvecklingen. 
För exakt en vecka sedan var vi på tul och fick en jättebra läkare. En av de små bebisarna sög på sin hand och gäspade ett par gånger - de är så söta! Och väldigt livliga! Båda har nu vänt sig med huvudena neråt, tänk om de kunde hålla sig så! Men den chansen är nog inte så stor. Bebis nr 1 väger uppskattningsvis 1244 gr och tvåan 1098 gr, det är tydligen väldigt bra siffror :) Allt såg "fantastiskt bra ut" så det känns jätteskönt. Läkaren frågade även om hon fick titta på dem i 3D, vilken fråga liksom?! Såklart! Det var skithäftigt! Den ena fick vi en bra bild på (även om det ser like makabert ut med "hålet") medans den andra var mer fotoskygg.
 
Bilden blev lite väl förstorad så ni får se en suddig version...
 
Läkaren kollade även min livmodertapp, den var 3,9 cm, alltså inga tecken på att de är på gång - skönt!
Så pratade vi sjukskrivning och kom fram till halvtid 2 veckor och sedan sluta helt till påsk. Svårt beslut då jag inte är sjuk eller dålig i den bemärkelsen men den dåliga nattsömnen gör ju att jag är som en zombie på dagarna då jag inte kan vila som jag gör då jag är hemma. Sen börjar det bli ganska tungt att bära på magen och riskerna är större för tidig födsel och det är ju viktigt att hinna vila lite innan så att man inte kör slut sig genom att jobba in i det sista. Så jag jobbar min sista dag på väldigt länge imorgon, vilket känns helt galet konstigt! Det ska bli jätteskönt men samtidigt tråkigt att inte träffa patienterna och arbetskamraterna - kommer sakna dem! Dessutom är det kalabalik på jobbet med vårdval och persnal som ev ska varslas, ingen verkar veta nåt... vi får se hur det blir, himla trist är det iaf i en verksamhet som har mycket gott rykte och som fungerar så himlans bra och som jag är stolt över att arbeta i. 
 
Måste också berätta att jag och R var på gravidfotografering i söndags! Velade länge och väl då det inte är riktigt gratis men bestämde oss till slut för att göra det. Så vi for till Uddebo, utanför Tranemo (av alla ställen..!) på söndagsförmiddan och blev mycket väl emottagna av Dennis och hans fru i deras hem där de har studion. De är inriktade på gravidfoton och nyfödda. Vi var där både länge och väl och det var svårt men roligt! Är så sjukt spänd på att se bilderna!! Efter att tvillingarna fötts kommer vi även att göra en nyföddfotografering där, vilket ingår om man gjort denna först (vilken vi också fick billigare då hans dröm var att få fota tvillingar :)), blir spännande!
 
Idag är det sol så ska passa på att komma ut lite och röra på mig, var helt slut efter jobbet igår och somnade på soffan så får skärpa mig lite nu... :)
So long!
 

Every day counts

0 Läs mer >>
Ringde förlossningen igår morse och frågade om sammandragningarna som är korta men gör ont. Hon sa att jag skulle åka in för kontroll om/när det kom igen. Och på eftermiddagen kom det mycket riktigt.. men denna var jättekort så blev tveksam till att åka in ändå. Ringde igen och bm var oxå tveksam men beslutade sedan för att det kanske var bäst för säkerhets skull, inte minst för att lugna mig.
Så Roger ställde in fikan med polarna och vi begav oss till lasarettet några hundra meter härifrån (just nu känns det rätt skönt att ha så nära dit). Fick träffa en rätt stressad, ung läkare och det var bara att dra av brallorna och slänga sig i den alltid lika roliga gynstolen. Vaginalt UL och allt såg bra ut. Sedan vanligt UL och det såg bra ut det med. Urinprov för att utesluta UVI som tydligen kan ge symptom som sammandragningar ?! Det visade inga tecken på nåt sånt heller. Läkaren ville ta en kurva på hjärtfrekvensen hos de små och en bm kom för att göra detta. Hon var frågande till varför och trodde det var vi som hade efterfrågat det, vilket det inte var. Det är tydligen extremt svårt att göra det (man ska ligga ner och se en kurva under 30 min) så tidigt i graviditeten och speciellt när de är två. Hon gjorde ett försök och vi fick höra hjärtljuden för första gången <3 Häftigt! Oj, vad det slog fort och oj vad de rörde på sig. De låg inte stilla en sekund och därför lyckades inte kurvan. Men allt såg himla bra ut och ytterligare ett kort ul gjordes då de fått in mitt hjärtljud istället för den ena bebisens (tyckte det såg lågt ut) men man konstaterade att även det såg bra och normalt ut. Vi kunde tom se deras små hjärtan där inne. Magiskt! 
Så nu måste jag ännu mer tänka mig för vad jag gör, ta det lugnt och vila mycket men tack och lov får jag röra på mig, lagom mycket. Det är ju en riskgraviditet och risken att de vill komma ut för tidigt är ju större så jag ska tänka mig ännu mer för framöver. 
 
Måste för övrigt säga att jag har världens bästa kille, älskar honom så otroligt mycket! <3
 
Bjuder på en magbild
 
 
V. 24 och magen mäter ca 105 cm i omkrets

Kontroll på förlossni...