0 Läs mer >>
Cykelsäsongen närmar sig med stormsteg, snön är borta och temperaturen är så behaglig nu att det skulle gå att cykla utomhus. Tyvärr ligger mycket grus kvar på vägarna så "vågar" inte mig på att ta ut racern ännu. En annan äger ju ingen mtb annars hade jag förmodligen varit ute vid det här laget. Det sägs dock vara grusfritt mer utanför stan (typiskt att man bor i stan då. Dock inte länge till - tänk vad skönt att slippa cykla genom stan utan kan börja träna direkt).
Med de två små twinsen är det inte helt lätt att planera cykelsäsongen 2015. Har även en sambo som vill hinna träna. Än så länge går det ganska bra att komma iväg att träna tycker jag. Det gäller att ge och ta. Blir ju inte så långa pass men ändå. Just nu sover de små ganska oroligt och det är svårt att själv få någon sammanhängande sömn, detta påverkar såklart träningen. Nu tränar jag ju inte så hårt att det är någon större fara men om jag längre fram tänker försöka träna mer och hårdare måste jag få ordentlig återhämtning. 
Tanken är att starta åtminstone något lopp längre fram på säsongen och ha ett tidsmål som är utmanande men rimligt för mig just där och då. Kanske blir det Vårgårda, som ligger ganska långt fram. Någon större förhoppning om att lösa tävlingslicens har jag inte i år, det krävs mer träning än jag har tid eller ork med just nu. Barnen är bara små en gång <3 samtidigt känner jag att det är viktigt att ha något mer fokus än enbart barnen, speciellt när jag inte jobbar, något som är bara för mig, annars är jag ingen bra mamma heller. 
Med tanke på att det kommer bli mycket smidigare att komma direkt ut på vägarna (sparar tid) när vi flyttat är jag hoppfull till att några timmar i veckan kommer att kunna spenderas på cykeln. Distanspassen blir förstås värre. Får pussla lite med köp av tid med sambon (som oxå tränar cykel...) och med barnvakt ibland. Får ta med cykeln när jag och barnen åker till mamma osv. Är övertygad om att det finns möjligheter :) 
Just nu är planen att få till minst ett spinningpass i veckan och då gärna intervaller. Som idag- spin puls intervall. Pulsklocka och hårda intervaller. Första gången på länge som jag var spyfärdig efteråt- bra tecken. 
Hoppas kunna komma ut på vägarna snart. Längtar så mycket. Snaaart så.
Denna har ni sett förr men gillar att drömma mig framåt mot sommar, sol och racer... 
 
 

Snaaart så!

0 Läs mer >>
Jahopp, då var det 2015 då. Låter som en skröna men fy fan va fort tiden går, det är inte klokt!
Tänkte försöka mig på att sammanfatta året som gått, även om jag vet att jag säkert kommer glömma en hel del roliga händelser men jag gör ett försök...
Om 2013 var det absolut bästa året konditions- och träningsmässigt så var 2014 det överlägset bästa- alla kategorier och naturligtvis är det mina underbara ungar Alma och Ediths förtjänst då de kom till vår familj! Vad kan slå det lixom?
Första halvan av 2014 var jag gravid. Galet. En graviditet måste vara bland det absolut vackraste som finns. Om inte det vackraste. Att känna hur det finns liv inuti ens kropp. Att känna rörelser, sparkar. Att se magen växa. Att få vara med om det är en ynnest och inte alls en självklarhet. Att sedan få två friska, starka barn sin famn är inget annat än ett jävla mirakel (förlåt min franska) och jag är så otroligt tacksam för detta!
 
10/2 var vi på rutin.ul och då visade sig att det inte var en utan TVÅ bebisar i magen :) Chock, lycka, förvirring!
Efter detta följde flera tillväxt-ul på SÄS fram till dagaen D.
 
De första månaderna på året minns jag ärligt talat inte så mycket av... jag tränade (ej cykel) på ganska som vanligt ganska länge men tvingades trappa ner lite tidigare än jag tänkt. 
På jobbet skedde en massa förändringar och jag trappade ner även där (pga grav) i slutet av mars och jobbade min sista dag, om jag inte minns fel, den 17:e april, alltså ca 2 månader innan tjejerna kom till världen. Jag hade rätt svårt att sova med den stora magen de sista veckorna och jäklar vad otymplig jag blev, trots att jag egentligen inte gick upp så mycket i vikt och den vikt som blev var enbart mage och en del vätska i kroppen. Den sista tiden gick jag inte många meter... haha, jag som skulle vara så jäkla hurtig. tji fick jag. Trots allt älskade jag att vara gravid. 
 
18:e juni fick vi tid för igångsättning. Galet att få ett datum för när 2 ska bli 4. Det var dock fullt på BB den här dagen så det blev en lååång väntan till förmiddagen efter istället :/ 
Efter många turer huruvida twinsen skulle ut vanliga vägen eller inte blev det till sist kejsarsnitt. Den värsta smärtan i mitt liv var (kanske otippat nog) ryggmärgsbedövningen. Aj. Aj som fan. Smärtan efter kejsarsnittet var inte heller att leka med men såklart är det värt all smärta i världen :) 
 
Veckan innan tvillingarna kom bytte vi lägenhet från en trea till en fyra, då vi trots idogt sökande, inte fått tag i det efterlängtade huset... tajmingen var inte den bästa men med mycket hjälp från olika håll gick det med. Tack alla inblandande!
 
Cykel- och träningsåret 2014 går nog till historien som det sämsta någonsin. Men det har ganska bra skäl till det ju. Jag cyklade första gången på ca 9 månader, ca 4 veckor efter förlossningen och minns det tydligt. Sommaren var ju otroligt varm (lite för varm för nyfödda bebbar...) och det var en ljum sommarkväll. Så underbart å sitta på racern igen, som jag längtat! Under resten av sommaren och hösten blev det några turer men jag kan nog räkna dem på mina två händer. Det ska det bli ändring på i år.
 
Vi spenderade semestern en vecka i en stuga på Kållandsö, utanför Lidköping, vädret var ljuvligt och det var härligt med miljöombyte! Annars var vi mest hemma och njöt av våra bebisar <3
 
Under hösten fortsatte vi leta hus och köpte faktiskt ett. Dock hävdes köpet då det framkom mindre roliga saker. Stor besvikelse men ändå skönt att slippa en massa problem.
Under hösten var jag även med i en mammagrupp genom bvc och har fått några nya bekantskaper genom denna och vi fortsätter att ses vilket är himla skoj!
 
11: e november var det dags för inläggning på sjukhus igen. Denna gång av mindre angenäm anledning än senast. Mjölkstockning deluxe aj, aj. Två dygn låg jag, Roger och tjejerna inne. Maten och servicen var iaf perfekt ;)
 
December var händelserik med bla julgodisbak med härliga vänner, Ullaredstripp med övernattning, tjejerna lär sig sitta (nåja, ibland iaf), påhälsning på jobbet och julen blir den sjukaste någonsin. Bokstavligt talat. Jag får influensa (??) fredagen innan jul och har bla hög feber, smittar tjejerna men vi kommer ändå iväg till mamma på julafton, dock inte kuranta på nåt sätt. Jag är ff förkyld och inte hundra bra. Tjejerna nästan helt friska men lite snoriga.
 
Årets näst sista dag hände något fruktansvärt. Jag är som bekant med i en tvillinggrupp på facebook, f.ö världens bästa grupp. I den har jag och många andra följt lilla tvillingen Lillys kamp för sin överlevnad. Hon och hennes syster föddes alldeles för tidigt och hon har kämpat på neo i nästan 4 månader. Det har vankats mellan hopp och förtvivlan men jag trodde att ängslan var över och att hon trots allt skulle överleva, att det inte längre fanns någon tvekan om det. Så läser jag de fruktansvärda raderna att Lillys hjärta inte längre orkade slå. Att man kämpat i över 2 timmar för att få igång hennes lilla hjärta igen men att man till slut tvingades ge upp. Tårarna sprutar och jag fattar bara inte hur man överlever en sån förlust. Går det ens? Jag förstår inte hur man kan känna så mycket för någon man aldrig träffat eller ens sett men tankarna har sedan dess gått många gånger till Lilly och hennes familj <3
Det finns flera familjer i gruppen som mist en eller båda sina tvillingar, det är trots allt större risk vid flerbördsgraviditet, därför är jag extra tacksam att just jag fått stora, starka, friska tjejer <3
 
Lite konstigt känns det efter ovanstående men jag vill ändå berätta att nyårsafton 14/15 blev himla lyckad och rolig! Rogers syster och hennes Per-Ola (PO) kom på treätters. Det vankades toast skagen till förrätt, gratinerad hummer med vitlöksbröd till huvudrätt och cheesecake till efterrätt. Roger stod för det mesta av tillagningen :) MUMS! Det blev många skratt och så fick vi lite barnvakt nyårsdagen till ära :) 
Balkongen var förresten utmärkt att följa alla fina fyrverkerier ifrån, alldeles gratis var det med ;)
 
Har inte hunnit tänka så mycket på 2015 ännu men hoppas och tror på ännu ett fantastiskt år med våra fina tjejer och såklart övriga familjen.
Hoppas kunna komma igång med träningen mer "på riktigt" igen, inte minst efter dessa 2 veckors sjukdom. Hoppas kunna cykla mer regelbundet och kanske tom köra några lopp i sommar. 
Att försöka träffa släkt, vänner och bekanta oftare än tidigare är en ständig eftersträvan som jag hoppas att vi lyckas än bättre med i år.
Önskar innerligt att vi hittar VÅRAT hus 2015! Nä, vi SKA hitta vårt hus 2015! Det är nog min högsta "materiella" önskan just nu, vi behöver det så mycket.
Midsommarafton fyller Alma och Edith 1 år och då ska det vankas stort kalas!
 
Tyvärr får ni inga bilder då jag lyckats gör dubbla instagram-konton efter att telefonen rensades och... ja, jag är helt enkelt inte så teknisk. Jag får försöka ta tag i det där. Nån dag.
 
Gott nytt år till er!!
 
 
 
 

2014 - det bästa året

0 Läs mer >>
Hej hopp! 
Ett tag sedan nu igen. Fakk. Jag som tänkte jag skulle bli så jävla hajj på detta med bloggandet. Livet kom emellan kan man säga... 
Det är fredag kväll/natt och den här nattugglan är vaken som vanligt. Sen kommer jag klaga imorrn på att jag är trött. Att man aldrig lär sig. Imorrn blir det visning av hus- igen. Är trött så jag spyr på skiten. Fast det där har ni hört allt om innan. Har slutat ha nåra större förhoppningar längre. Iaf ska vi till Johanna och Arash på middag efteråt och det ska bli så himla mysigt! Dessutom fullkomligt ÄLSKAR jag att bli bjuden på mat!! Vill ni ge mig nåt jag uppskattar- bjud på MAT!! ;) På riktigt. 
 
Livet rullar på, snabbare än nånsin och bebbarna växer så det knakar. Så fort att vissa kläder nästan är urväxta innan de hinner användas. Ljuvliga är de, våra små. Jag njuter så mycket jag orkar. Och är tacksam för varje dag jag får vara nära dem, gosa, busa och skratta. De är ff lugna och glada nästan jämt men har blivit lite gnälligare framåt em/kvällupplever vi. Vet inte varför, jag är livrädd att mjölken ska börja sina och att de skriker för att de eg är hungriga. Men de verkar växa som de ska iaf och mjölken kommer. Jag är inte beredd att ge upp ammningen riktigt än. Vi har börjat ge liiiite mat nu. Alltså pyttelite. Jag har kokat äpplebitar och mosat, likaså med morot och palsternacka. Idag fick de smaka avokado på fingret och Roger köpte en smakis som de fick lite av och verkade gilla helt ok faktiskt.
I torsdags var det "mammaträff" igen. Trevligt och god kaka fick vi (mvh kakmonster nr 1). Förra veckan på träffen vände sig Alma från rygg till mage för första gången! Hon har varit på gång ett tag och rätt som det var hände det bara. Hon var rätt förvånad själv. Fort fram med kameran för att fånga det historiska ögonblicket ;) (har ingen bild att dela med mig av just nu tyvärr)
 
Gällande nästa års Vätternrunda var det ju dax för anmälan i veckan. Och före det- intresseanmälan. Jag hade ju missat datum för detta och inte bestämt mig för hur jag skulle göra. Så. Himla. Velig. Har ju sagt att jag vill försöka mig på att köra under 8 timmar om jag ska köra nån mer gång. Alltså, jag kan ju vägen runt den där pölen och som det känns just nu betalar jag inte 1350 spänn, eller 1750 som det kostar att anmäla i grupp, för att cykla runt den bara "för skoj skull" en tredje gång. Visst att det är kul å cykla men det skulle inte enbart vara därför jag skulle göra det. Mer för att se hur hårt jag skulle kunna pressa mig tidsmässigt. De flesta tänker nog att jag är en stolle som ens funderade på detta och nog är jag en stolle alltid. Tog mitt förnuft till fånga till slut och beslutade mig för att inte anmäla mig. Vet ju hur mycket träning som krävs och jag vet att jag skulle känna pressen över att komma iväg och träna och stressen över de tillfällen de inte kommer vara möjligt mtp de små. Den stressen vill jag inte känna nu. För den här tiden kommer aldrig nånsin tillbaka och jag vill kunna njuta av de små sessorna fullt ut. 
Det kommer fler utmaningar och andra lopp. Vättern är inte allt. Långt ifrån. Däremot behöver jag sätta upp nåt annat mål med träningen. Är rädd att jag blir en soffpotatis annars. Fast det är liksom inte jag. Men i alla fall. Det är så mycket mer motiverande och roligare med utmanande mål i träningen. Men de måste vara rimliga. Och jag måste vara rättvis mot mig själv och familjen oxå. Synd att cykling är så tidskrävande. 
Den här veckan har varit en katastrof träningsmässigt, har kommit iväg till gymmet 1 gång (allt är bättre än inget eller vad säger man?), jag har helt enkelt inte haft motivation nog å så har bebbarna varit lite gnälligare än vanligt. Går väl an när en sätter igång, men med två är det inte lätt att vara ensam. 
Cykeln har inte blivit rastad på säkert 3 veckor nu. Det har varit/är så sjukt tråkigt väder och finracern (lr ja- ENDA racern) känns inte så kul å ta ut då... får önska mig en cross eller en mtb av tomten.. börjar bli mer å mer sugen på det faktiskt. Får väl vinna på lotto först. 
 
Bjuder på lite bilder från vår vardag
 
Svettigt värre efter ett spin puls-pass där jag lyckades förmå den inte alltför vältränade kroppen att nå 10 slag från maxpuls. Rätt stolt över det faktiskt haha. Av svetten att döma ser ni den utbuktande fulmagen som förmodligen aldrig kommer krympa. 
 
 Träning pågår! Även här hemma
 
 Hallååååå ja!
 
 "Babblarna" är himla kul
 
Alma <3
 
 
 
 
 

Inget VR 2015

0 Läs mer >>
Sammanfattar förra veckans träning med 4 pass "Olga-träning", 1 pass cykel (50 min) och ett par "pass" med bandet för ryggen samt gamla sjukgmnastövningar för att stärka höfter och knän. Ett par kortare promenader har jag fått till också. Andningsövningarna för magmuskeldelningen försöker jag göra åtminstone en gång per dag. Skulle egentligen behöva göra det ännu mer men tiden räcker inte riktigt till. 
Det känns som första veckan med lite mer disciplinerad träning och jag har börjat skriva upp allt jag gör i träningsväg.
Igår blev det en rejäl promenad, försökte hålla tempot uppe och blev lite backar oxå så svetten lackade med den tunga barnvagnen framför! Drygt 1, 5 tim blev det till slut och det kändes i benen när jag var hemma igen - gött! Och idag blev det premiär på gymmet! Första gången sedan bebbarna kom. Jag var noga med att akta min stackars mage som nog inte riktigt är som den ska. Den får lite lätt och framförallt RÄTT träning i och med Olga-träningen. Kändes hur som helst riktigt bra! :)
 
Gällande cyklingen ska jag försöka öka passen långsamt. Är rädd att få ont i högerknät igen så gäller väl att vara försiktig antar jag (tråååkigt).
Fick för ett litet tag sedan fått en förfrågan från tjejerna i Sub XX om att delta i en av deras snabbgrupper på Vätternrundan nästa år. Gruppen gällde under 8.30... jag har ju egentligen sagt att ska jag köra Vättern nån mer gång ska jag satsa på under 8 timmar annars får det vara... Men att köra med tjejerna i Sub XX är ju grymt roligt..! Så visst är det lockande! Jag är kanske knäpp som ens överväger det med tanke på mina små trollungar. Det krävs ju som bekant mycket träning. Det kommer ju fler år oxå. Jag har fortfarande inte gett besked, det kommer dessutom krävas närvaro vid vissa lopp och kanske utomlandsträning och det är ju inte alls säkert det är något jag kan vara med på. Så jag avvaktar lite med besked och ser hur mycket träning jag kan tänkas hinna med, med start nu. Barnen går självklart i första hand <3 <3

Snabbgrupper och gymp...

3 Läs mer >>
Nu var det ett tag sen jag bloggade, lusten har helt enkelt inte infunnit sig men nu fick jag nåt att fundera på. 
Fritz som driver "cykelbloggar" skrev för några dagar sedan om att det finns 4 svenska damlag på cykel. 4! Tycker det är skitlite! (läs mer på: http://cykelbloggar.blogspot.se/2014/01/det-finns-4-damlag.html). Fast i och för sig är ju tyvärr inte Sverige nåt vidare stort cykelland heller... Själv känner jag mig stolt över att ett av lagen är ett Boråslag, även om jag inte känner tjejerna personligen. Ett ungt lag med allaredan goda resultat i juniorsammanhang bådar gott för framtiden, blir spännande att följa! 
Hur kommer det sig att inte fler tjejer satsar på tävling inom cykel? Och hur ska man få fler att börja? Jag har inga vetenskapliga belägg utan tänker efter eget huvud att cykling är ju något som de allra flesta lär sig som barn (right?), skulle tro att det är lika många tjejer som killar när det gäller den punkten. Vad är det då som gör att vi oftast bara ser cykeln som ett färdmedel och inte som tävlingsredskap? Steget borde i min värld inte vara jättestort att locka barn att fortsätta använda cykeln som en träningskompis och kanske även hitta tjusningen med tävling. Skulle egentligen forska i vad klubbarna gör för att locka fler unga och tjejer. 
 
Är det så att de flesta tjejer vill ha lite lagom motion, inte är tävlingsinriktade och mest bara vill cykla för att sedan kunna käka den där gofikan med gott samvete? Jag säger inte att det är fel och jag tycker själv att myscykla är underbart och ger livskvalitet men jag tror samtidigt att många är sjukt grymma på cykel men aldrig "vågar" ta steget ut att börja tävla alt. prioriterar annorlunda jämför med killarna (?)
CK08 och Hisingens CK (fler?) ordnade förra året träningstävlingar för tjejer vilket jag tror är en superbra inkörsport inför "riktig" tävling. Jag var själv med på ett av HCK´s tillfällen där det var bra uppslutning, vart tog ni vägen på tävlingsbanorna? Jag har själv inte gjort mer än tre tävlingar så nybörjare är man ju men jag är stolt över att jag vågade börja tävla! För visst kan det vara skrämmande att kasta sig in i en sport man aldrig tänkt ens knappt finns för att sedan börja tävla i samma sport med allt vad det innebär. Jag var/är dönervös men det är ändå värt allt när man väl är där :) 
Många jagar tider på motionslopp - varför inte ta det ett steg längre och se hur man VERKLIGEN ligger till? Nu vet jag också att skillnaden mellan motionslopp och tävling är stor, jag tänker på taktik, upplägg och på att man inte hjälps åt på samma sätt som på ett motionslopp om man kör flera i en klunga (vilket oxå självklart är superkul!) men det är ju bara sååå kul! :)
 
Ny regel är att om tjejerna är över 15 st i en klass måste arrangörerna se till att dessa får starta i egen klass, i annat fall kan inte tjejerna kräva detta. Vet inte riktigt vad jag tycker om detta... Visst kan det vara bra med en gräns för att sätta lite press på  arrangörerna, samtidigt ställer det krav på att tjejerna blir tillräckligt många. Vi är helt klart värda egna klasser för att tävla på lika villkor! Kom igen nu tjejer, visa att vi också kan och vill tävla i en av världens tuffaste sporter!
 
 
 
 

Var är tjejerna?!

0 Läs mer >>
Gårdagen var lugn och min käre sambo var nog glad att jag höll mig hemma med honom och inte gav mig iväg på nån träning, man får inte glömma sina nära och kära! Vädret var ju kass igår så det var faktiskt inte så svårt att hålla sig borta heller för den delen.
Idag körde vi dock ett riktigt långpass får man säga, för det har inte blivit mycket av den varan på sistone. Det är svårt att hinna med, speciellt då det blir allt mörkare på kvällarna. 
Vi körde en tur runt Borgstena (Vårgårda velofono- flashback när vi körde ifrån gubbarna i ena "Spurtbacken" ;)) och vädret var väl inte det allra soligaste men man får inte klaga när man kan köra racer 6:e okt och temperaturen visar ca 13 grader.. :O Dock var det mer vind än på länge. Mycket motvind. Såklart. Vad annars? Vi försökte hålla oss på G2 - nivå vilket inte är så lätt då det är mycket backar, men vi gjorde vårt bästa. Hastigheten blev därefter men som tur var var det inte fokus idag. 
8, 7 mil slutade Garmin på och mot slutet var det faktiskt riktigt jobbigt tyckte vi båda, vi var tomma på energi helt enkelt och det märks att man inte kör så mycket långa pass längre. Kul iaf och känns bra att få till ett långt pass då jag har svårt att palla motsvarande tid (3 tim) på trainern... 
 
Hoppas ni alla haft en super (cykel)helg! See U!

Dagens pass

0 Läs mer >>
Så var ännu en helg till ända. Jag har alltid undrat över varför helgerna går så jäklarns fort, är det inte konstigt?? Lördagen var iaf lugn, jag och Roger var ensamma hemma och det var lugnt och skönt och härligt att bara umgås, städa, handla lite gott till kvällen och kolla på film. Jag passade också på att lägga upp en liten plan för kommande veckor. Det är snart dax för den sk. Övergångsperioden, dvs perioden mellan (tävlings-)säsong och uppbyggnadsperiod. Denna period skall vara 6-8 veckor och då ska jag passa på att göra andra saker än enbart cykel, mycket för att vara så sugen som möjligt på cykling sedan! Eftersom cykling inte ger träning för hela kroppen är det oxå viktigt att variera så att kroppen får annan belastning än vad den är van vid. 
Jag tänker att v. 41 och 42 ska jag
- fortsätta cykla utomhus beroende på väder (önsketänkande?)
- styrketräna MINST 1 dag/vecka
- minst 1pass/vecka allmän kondition (ej cykel)
Efter detta mest fokus på annat än cykel men trainer ca 1 gång/vecka är bra om jag får in
 
Under nov (får se när det passar in bäst med övriga livet):
- Vila HELT från cykel 2 veckor (även trainer)
- Vila HELT från all träning 1 av dessa veckor (promenader är ok)
 
Efter vilan åter igen mest fokus på annan träning än cykel några veckor:
- Trainer (ca 1-2 ggr/vecka)
- Allmän styrketräning
- Yoga/rörlighetsträning
- Olika pass på Friskis
- Crosstrainer/löpband
- Långa promenader (ev.)
- Simning (ev.)
 
I början december skall den sk. uppbyggnadsperioden påbörjas och då hoppas jag vara riktigt sugen på mer cykelträning igen:)
 
 
Tummen upp!
 
 
 

Plan kommande veckor

0 Läs mer >>
Vissa dagar kan man inte tänka, bara göra. Idag var en sån dag. Jag hade bestämt att träna eftersom jag ska till osteopaten på torsdag igen och han kommer inte vilja att jag ska träna efter det. Alltså blir det träningsfritt torsdag och fredag. Åter igen - har man bestämt så har man bestämt. Men efter ett långt besök hos frissan och sedan massa diskussioner fram och tillbaka här hemma gällande ett hus som vi är intresserade av, blev klockan mer och mer... motivationen tröt i takt med med att mörkret utanför fönstret kom... och inget medhåll fick jag av Roger heller. Det är då man måste sluta tänka på vad man vill utan på vad man borde i stället. Så jag på med kläderna innan jag hann ångra mig, på med lampor på cykeln och sen iväg. Jäklars vad mörkt det var, måste nog skaffa en ny lampa... men åh så gött trots kylan (tur man inte är frusen) och åh vad stolt jag var över mig själv efter passet :) Misstänker att det inte blir många fler dagar på cykeln utomhus så det gäller att ta vara på varenda tillfälle! Hoppas på en längre tur imorrn.
 
Mer som hänt idag är att lillasyster Ellen är på väg till andra sidan jordklotet, nämligen Australien. Ska vara borta ca 8 månader och kommer möta våren där nere nu... jag är inte alls avis, inte alls! Hmm... hon kommer säkert få grymt kul! Och inte minst en massa nya, härliga upplevelser! Önskar henne all lycka men kommer sakna massor <3 Det värsta blir nog till jul... då ska ju alla vara samlade.. :/ men, men, desto rligare när hon är hemma igen :)
 
Nä, nu är det dags för bädden! Natti, natti!

Inte tänka - bara gör...

0 Läs mer >>
Även om jag tänker hålla igång och cykla utomhus ända tills det inte längre är möjligt, dvs. det blir för halt ute på vägarna, så är känslan ända att det är dags att sammanfatta årets säsong. Ganska kul att se tillbaka och inse att jag faktiskt uppnått samliga mål :) Vissa mål var satta innan säsongen och andra har tillkommit längs med vägen. 
 
25:e mars var första datumet för utomhuscykling
3 läger har hunnits med, 2 på våren och ett nu i sept som avslutade säsongen på ett alldeles ypperligt sätt :)
 
Mina mål för 2013 var:
- Cykla minst 400 mil (jag är uppe på 532 i dagsläget)
- Genomföra Vätternrundan sub 10 (kom in på 9.51 med SubXX Team Naturelle, snitt 30,94 km/tim )
- Genomföra Tjejvättern sub 3. Planerna ändrades strax innan loppet och mitt mål blev reviderat till att klara 2,46 eller under, vilket var föregående års rekordtid (kom in på 2,46 - snitthastighet 35,05 km/tim)
- Genomföra Halvvättern under 5 tim (kom in på 4,36 effektiv cykeltid- snitt 31, 23 km/tim. Inga större krav på mig inför detta lopp. Ganska nöjd med tiden då Roger hade en rejäl vurpa + att vi tappade en riktigt bra klunga och körde själva större delen av loppet).
- Skaffa licens och börja tävla (tävlingsdebut blev på Veteran - SM)
- Hänga med klungan på veteran-SM (tog en bronsplats :))
 
Körda lopp 2013:
- Jubileumsloppet Varberg 19:e maj (jag och R) Snittid 31,18
- Hisingen runt 26:e maj (några SubXX-tjejer och R, gruppen splittrades senare) Snittid 30, 29
- Tjejvättern 8:e juni 
- Halvvättern 9:e juni 
- Vätternrundan 15:e juni
- Laholm "bergsetapp" 25:e juli (12 mil. Snittid: 31, 63, körde ej på max pga SM 3 dagar bort)
- Veteran-SM linje Ystad 28:e juli (Tävlingspremiär! Ca 6, 5 mil, snittid: 33, 97)
- Velofondo Vårgårda 17:e aug (ca 14 mil snittid: 33, 24)
- Tempolopp  Svanesund 31:e aug (premiär! 2 mil 34, 83 i snitt)
- Linjelopp Svanesund (Veteranklass. 5, 2 mil, 33 i snitt)
 
Jag tror inte jag har glömt något... 
 
Det jag är mest stolt över är att jag vågade ställa upp i snabbklungan på TV och att klara att hänga med där! Det trodde jag (på riktigt!!) aldrig!
Är också glad och stolt över bronsplatsen i veteran-SM och att jag överhuvudtaget vågade mig dit. Men det var längesedan jag varit så nervös oxå...
Vättern var rolig oxå, även om jag grämer mig liiiite i efterhand att jag inte provade att köra med snabbklungan då jag kände mig så stark... fast vem vet om det hade gått. 
Jag känner att jag förbättrat konditionen väsentligt sedan förra säsongen, då jag inte heller gick in för cyklingen alls på samma sätt som i år. Detta är en vinst i sig. Planer finns på att göra ett nytt fystest för att se om värderna visar så som känslan är. Jag har oxå blivit modigare och tryggare på cykeln, även om det finns mer att göra även där.
 
Tanken nästa säsong är att lägga mer fokus på tävlingar och mindre på motionslopp. Hårdare och ännu mer målmedveten träning. Jag behöver också fundera mer över tekniken på cykeln, där finns MYCKET att göra!
Åh, längtar redan efter nästa säsong!! Men nu ska jag passa på att njuta av att inte ha några krav på mig själv ett tag utan bara hålla igång cyklingen utomhus så länge det är möjligt, variera träningen mer, dvs. gymma, simma, yoga mm. Så att jag är RIKTIGT sugen på nästa års utmaningar! Målen för 2014 är ännu inte satta men några idéer finns... 
 
Hoppas ni är lika nöjda med säsongen som jag är! :)
 
På väg mot nya utmaningar...
 
 
 
 
 

Dags att knyta säcken...

1 Läs mer >>
Ok, var beredd på ett låååångt inlägg!
En fantastisk helg fylld av cykling, tjejsnack, teknik, mål, träningstänk, tävlingstänk, nötcreme, coaching och många goa skratt är till ända. (Har inte hunnit uppdatera bloggen förrän idag).
Tänk vad tomt det blir när man planerat något så länge och sen, hupp, så vart det slut! Jag och Eva har ju planerat detta CT- läger (CT= Cyklande tjejer - gruppen på facebook) ända sedan förra lägrets slut i april. De sista veckorna engagerade vi Wiwi som fick stötta med detaljerna. Herrejösses vad mycket jobb vi haft men det var värt ALLT!
 
Vi höll till på Lages motel i Borås, inte världens mysigaste läge vid motorvägen men boendet var helt ok och bra pris. Jag, Eva och Wiwi hade den enda lägenheten på motellet, de andra sov i 2 - och 3- bäddsrum. Lägenheten kom att bli den givna samlingspunkten under hela lägret vilket var väldigt roligt tycker jag. Att tjejerna kunde känna att de kunde komma och gå som de ville, det tror och hoppas jag att de flesta kände.
Det hela började på fredag eftermiddag då jag, Eva och Wiwi anlände och förberedde fikan till tjejerna. Jag hade handlat. Mycket. Alldeles för mycket. Smörgås, kokta ägg, yoghurt, kaffe, frukt... men många kom och smååt under hela helgen, nån var inne sent en kväll och hade sömnproblem som kunde avhjälpas med en banan, så helt fel var det inte ändå :) Några kafferep blev det oxå :)
Sara, Therese, Eva, Lotta och Leena - ja, jag tror faktiskt att jag lärde mig alla deltagares namn under helgen :) 
 
Sofia & Eva
Malin! Som även höll föreläsning om mål.
 
Efter fika var det cykeldax. Intervallträningen på Tjörn var så roliga så vi ville göra om det. Alltså 10 min X 4 med 5 min vila emellan. Jag är inte världens mest pedagogiska men till slut kunde jag få fram det vi tänkt ;) Problemet var att vi är på så OTROLIGT olika nivå i cyklingen, därför var det svårt att få till grupper där tjejerna var jämnstarka. Vi fick helt enkelt göra så gott det gick och jag tror att de flesta ändå fick ut något av det, kanske fick man man med sig en ny övning hem iaf. 
Efter cykling och dusch samlades vi och Wiwi höll i ett par namnlekar som var ett jättebra och lättsamt sätt att lära känna varandra lite mer. 
Middag på Lages och därefter föreläsning av Malin som precis har startat sitt nya företag Kraft & Balans tillsammans med en annan tjej. Malin är nybliven coach och kostrådgivare och pratade om hur man ska tänka när man sätter mål. Ett par av tjejerna med väldigt olika mål fick agera på "scen". En jättebra och lärorik föreläsning och Malin är super i in nya roll! 
Lite kaffe, snacks och mingel i lägenheten avslutade kvällen. Yes, vi klarade dag 1!
 
Namnlek!
 
Dag 2 kom Camilla Larsson, före detta elitcyklist, för att hjälpa oss med cyklingen. Idag handlade det om samarbete och klungkörning. Gruppen delades på 2 och Camilla coachade första gruppen före lunch och andra efter lunch. Vi körde både två-par och belgisk kedja. Camilla är en riktigt bra och noggrann coach som ser allt :) Det var roligt att få visa våra fina cykelvägar här även om många nog tyckte det är lite väl mycket backar ;) Själv tänker jag aldrig på det längre, men i helgen blev det ganska påtagligt då det var svårt att få till bra belgisk kedja då backarna kom lite "i vägen" för att vi skulle få upp någon högre hastighet i bytena. 
Lunch hade vi på Vänga kvarn i Vänga.
 
Cykelrumpor!
 
Grupp 1 anländer till lunchstället
 
Jag & Ida på Vänga kvarn
 
Efter nästan 10 mil för ena gruppen och ca 7 för den andra var det ganska skönt att ha ett par timmar över till nästa aktivitet, nämligen Glenn Magnusson som jobbar på Probikefit. Även han är gammal elitcyklist och även fd förbundskapten för landslaget. Han jobbar tillsammans med Klas Johansson med bike fit och lärde oss hur viktigt det är med rätt teknik på cykeln och att man måste sitta rätt för att få ut mesta möjliga kraft på cykeln. Han hade även med sig Susanne Ljungskogs gamla "teknikcykel" som den som ville fick prova. Den var konstruerad så att det "klickade" vi fel teknik. Många av tjejerna testade och jag tror att det var höjdpunkten med föreläsningen :)
 
Sara var modig och testade "teknikcykeln"
 
Glenn var även med oss och åt middag på Lages så jag passade på att fiska lite cykeltips ;)
 
Kvällen avslutades med en kortare sammanfattning av Camilla om dagens pass samt lite om motsatsen - dvs. hur man ska tänka vid tävling. 
Mingel i lägenheten men de flesta var väldigt trötta efter en intensiv dag och gick till sängs rätt tidigt.
 
Sista dagen kom och idag var det dags för tävling! Eller iaf lite träning på attacker och tävlingstänk. Jag drog tyvärr "sista strået" idag och fick inta rollen som "kvastbil". Därav inga attacker för min del, men fick höra att tjejerna var riktigt duktiga och det blev många attacker på den 1, 3 mil långa rundan som kördes två varv med lite coaching från Camilla däremellan.
Roger agerade ledarbil och det var nog tur för jag är kass på att förklara vägar märkte jag! 
Tror att många var lite nervösa inför detta moment men att det i slutändan var det som tjejerna var mest nöjda med och tyckte var roligast! Hur ofta får man prova på utan att delta i en riktig tävling liksom?! 
Dagen avslutades med lunch på Almenäs café, perfekt en dag som denna! (Det enda som gör mig hypernervös är cyklingen genom stan... usch, inte van vid stadskörning).
En del av gänget :)
 
 
Lunch vid Almenäs
 
Vi fick många positiva kommentarer under helgen och det värmer så gott, så gott! Jag hoppas och tror att de allra flesta av tjejerna är nöjda med lägret och att de har lärt sig nåt nytt allihop, på ett eller annat sätt! För egen del har jag lärt mig en del nytt men det bästa har nog ändå varit alla goa tjejer jag har fått lära känna lite mer! Vilken förmån! 
Den goa ch positiva stämningen har vi nog till stor del att tacka vädret för också, för det har varit helt otroligt, PERFEKT väder med sol, sol och åter sol, lagom mycket vind och perfekt temperatur! HELA helgen! Kan det bli bättre?
Jag saknar alla goa tjejer redan, kan ni inte flytta hit allihop??
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

CT- läger!

0 Läs mer >>
Helgen har tillbringats på vackra ön Orust, närmare bestämt i Myckleby utanför Svanesund, där jag lyckades hitta ett perfekt ställe via nätet. Ett hus med gott om plats för oss alla 5 mitt på en gård med kameler, dromedarer, emuer, åsnor, alpackor och getter. Hugo trivdes som fisken i vattnet och fick rida både kamel och åsna :) 
 
Modig kille!
 
Men så till den den egentliga anledningen till att vi var i Svanesund. Det var nämligen dax för mig att göra min första start i tempo. Nervöst! Det var inte dax förrän lördag kväll och bara det kändes lite märkligt, de flesta tävlingar går ju på förmiddagen (so far I can see). Vädret var fint men lite blåsigt. Pirrigt att bli hållen i vid start, speciellt i uppförsbacke men det gick bra. Jag ångade på så gott jag kunde, kanske gick jag ut lite för hårt, men tyckte jag gjorde ett bra lopp för att vara första gången. Tror inte jag hade kunnat trycka på mycket mer, även om jag känner att det finns mer i kroppen at ge, bara att jag inte har kapaciteten just nu. Det finns mycket att jobba med såklart. Vändningen var en katastrof och där förlorade jag tid... extremt pinsamt att jag är så urusel på att vända... var tvungen att klicka ur foten t.o.m, snacka om dålig balans! I mål på 33, 16, 20 km. Alltså 34, 6 km/tim. Vi var 2 i klassen - jag och grymt starka Charlotte Brems som vann dryga 3 minuter före mig... ingen överraskning alls faktiskt. Trodde jag skulle vara längre efter. Jag hade ett par stycken efter mig, sett till tid, det känns ju alltid som en tröst :P Jag är nöjd med snittet och att jag klarade att hålla så hög puls under så pass lång tid, helt ok debut. 
På söndagsförmiddagen (idag) var det dax för min andra start i linje. Det var blåsigare idag och de hade varnat för regn men det slapp vi, skönt! Första biten var ganska platt och nerför men sedan blev det backigare, det kom en ganska rejäl och rätt lång backe och pulsen steg skyhögt första gången (körde banan 3 varv), jag var rädd för hur sjutton det skulle gå, men det gick bättre och bättre och de andra två gångerna gick det bättre med backen. Inför sista biten låg jag långt fram och var redo för en spurt men benen bara dog och jag klarade bara att stå upp ett par tramptag, blev omkörd av typ alla och Charlotte slog mig såklart med typ en sekund. Fan!! Kanske skulle jag gjort som Roger sa och ökat tidigare. Jag hade förmodligen inte orkat hela vägen in i mål men då vi bara var två startande hade jag ju egentligen inget att förlora... faktiskt rätt besviken på mig själv och på att jag uppenbarligen är en värdelös spurtare... men, försöker tänka att det är faktiskt bara andra starten nånsin och många av de andra har BETYDLIGT längre erfarenhet och har tränat upp sina cykelben under betydligt längre tid. Dessutom dras vi tjejer med den mindre roliga lingonveckan och självklart satte den in just idag... stydier visar på sänkt prestaionsförmåga då, eller hur? Jävligt ont i magen hade jag iaf under sista varvet så lite har jag att skylla på tycker jag...
Jahopp, detta var sista loppet för i år då. Sista planerade iaf, man ska aldrig säga aldrig... ;) Det känns konstigt men samtidigt lite skönt. Nu ska jag inte "jaga" cykelträning utan göra lite annat oxå, det behöver min kropp känner jag. Fast sluta cykla racer för detta året är det inte dax för förrän det blir snö, bara lite mindre ;) Nästa helg är det ju dax för "vårt" läger dessutom, ska bli skitkul!
Ska försöka ge mig på en sammanfattning av årets alla lopp nån dag oxå.... :)

Tempopremiär & tävlin...

0 Läs mer >>
Jaha, jag jobbar på så gott jag kan. Men det känns tufft ibland när jag klockan ringer 05.20 och jag är hemma nästan exakt 12 timmar senare... inte alltid man är jättesugen på att ge sig ut och träna då... Visst är det roligt att träna men när man redan är trött så man stupar kan motivationen tryta för vem som helst tror jag. Jag försöker kämpa på iaf, träna så mycket som jag hinner (tror att jag hinner), äta någorlunda bra och sova... fast nä, sova skulle jag behöva göra betydligt mer! 
 
Igår kväll rekade jag och Roger sträckan som ska köras med lägertjejerna om 2 veckor, hjälp det är snart dax! Programmet kommer bli riktigt najs! Längtar med skräckblandad förtjusning! Vill att allt ska vara perfekt.
Gårdagens tur var ett lågintensivt pass, inte helt lätt när benen är pigga kan jag lova! Känner iof av mitt onda knä igen, (så går det när man slarvar med rehabövningarna...) men vädret var underbart, sol och inte mycket vind och ett stopp på Vänga kvarn för en fika. En perfekt tur :)
Tur att vi tog det lugnt på 30 årsfesten i lördags så vi pallade att cykla ;) Går inte hålla på med för mycket såna dumheter när man ska tävla. För till helgen drar vi hela familjen till Svanesund för då blir det tempopremiär (HJÄLP!!) och sen linje dagen efter. Vi har hyrt ett hus billigt men har ingen aning om hur det ser ut. Lite som grisen i säcekn. Men det blir nog bra. Minisemester hela familjen, ska bli mysigt! Även om jag lär va dönervös halva helgen...
Tempoträning idag, åter igen i strålande väder, jag njuter i fulla drag. Gick rätt bra men önskar jag kunde härda ut lite mer, lite längre och liiiite till. Det fattas en bit... men, men, det är väl bra träning iaf.
 
Slarvigt skrivet inlägg men så blir det när dygnet bara har 24 timmar... natti natti!

Fullt upp

1 Läs mer >>
Idag skulle vi kollat på ett hus och sen ätit kvällsmat hos syrran. Det sket sig då bilen åter igen inte ville starta. Jäkla tur att den startade fram och tillbaks till jobbet! Imorrn blir det tåg och därmed TIDIG uppstigning... usch, jag hatar gå upp tidiga mornar då man sover som bäst...
Hade pga bilhaveriet hunnit träna ikväll men kände att det var lika bra att ta tillfället i akt och tillbringa en kväll hemma för en gångs skull. Det gav mig tid att tänka på framtida mål och visioner...
Nu tänker jag rent "cykelmässigt", jo, även jag har drömmar och visioner utanför cyklingens värld också ;) Det känns egentligen lite tidigt att starta upp dessa tankar redan då säsongen inte ens är slut, men det är bra att vara ute i god tid har jag hört ;) 
Summering för året närmar sig oxå, men det är en tävling kvar (tempopremiär - hjälp!) och cykla racer utomhus kan man förhoppningsis göra ett par månader till. Bara snön som stoppar egentligen. Ser inte alls fram emot att ställa in cykeln för vintern... inte tänka på det redan... blir till att ställa upp trainern och börja störa grannarna igen ;), även variera med annan träning, det är bra och nödvändigt det med. Fast inte alls lika kul :P 
Jag inser att jag borde skaffa mig en hoj att använda även vintertid, att det är nödvändigt för att bli ännu bättre och hålla uppe cyklingen vintertid på ett annat sätt. Vi får väl se vad pengarna räcker till... Framöver kommer jag också att ta hjälp för att forma realistiska mål för nästa år och vad jag behöver åstadkomma för att uppnå dem. Jag har självklart redan tankar på mål som jag tror och hoppas inte är helt orealistiska (även om jag gillar att leva i en bubbla ;)) men de håller jag för mig själv ett tag till. 
 

Summering och nya mål...

1 Läs mer >>
Bättre sent än aldrig... 
I lördags var det då dax för det efterlängtade Velofondot i Vårgårda. Dagen innan ville självklart inte bilen starta - smått panik. Visst hade det gått att cykla de ca 4, 5 milen till start men kanske inte vad man är jättesugen på när man har ett 14 mil långt lopp framför sig... Det löste sig genom att vi fick låna Rogers firmabil, puh!
 
Morgonen började med gråmulen himmel, ganska blåsigt men uppehåll. Vi blev inte helt oväntat lite sena och träffade de övriga tjejerna starx innan start i startfållan. Det var några tjejer från SubXX och några från andra klubbar, nån kille oxå. Jag och Roger hade sagt från början att vi inte vill vara "tvingade" att hålla oss till klungan utan kanske lämnar den om det innebär att kunna få en snabbare tid. För jag kör lopp för att testa gränserna, utmana mig och pressa tider, det tycker JAG är kul :) Det gick inte så fort i början, vilket iof passar mig då jag behöver ganska lång stratsträcka innan kroppen är igång, sedan kändes det lite väl långsamt. Roger låg en bit längre fram i klungan och i en lång backe började han dra ifrån oss andra. Jag visste inte hur jag skulle göra, blev handlingsförlamad och låg kvar. Han försvann allt mer och jag tänkte att ska jag hinna ikapp honom måste jag dra på nu. Så jag beslutade mig för att göra så, sa till klungan och drog i väg. Men han hade hunnit längre än jag trodde och det blev slitiga ca 1, 5 mil för att jaga ikapp! Inte mycket till hjälp fick jag heller, men folk låg gärna bakom... Till sist hann jag ifatt honom och den lilla grupp han var med. Fortsatte köra den kuperade och väldigt fina banan med ytterst lite trafik. Var uppe i över 34 i snitthastighet ett tag men när folk droppade av allt mer och vi hade världshistoriens kanske sämsta klungkörning (vad är det med alla gubbar som inte vill dra?? Sjukt irrirerande!) samt ganska rejäl motvind sjönk snittet och slutade till sist på 33, 3. Tid 4,11,47. En slitig men rolig tur och ett kvitto till mig själv på att jag kan ligga ganska länge på ganska hög puls. För 4 månader sedan hade jag inte gjort en längre runda på över 30 km/tim så måste vara nöjd med detta. 3:e snabbaste tjej bland samtliga (inkl. eliten), inte för att det var så många tjejer precis, men ändå ;)
Har tyvärr inga bilder att bjuda på från dagen :/
 
Igår var det tänkt att spana i damernas världscup i Vårgårda men eftersom bilen inte startar så blev det tyvärr inget :( Synd att missa världseliten när de kör 4 mil från oss.. trist! :(
 
Ikväll stod det backintervaller på schemat och det kändes riktigt, riktigt bra! Trodde benen skulle vara lite småstumma efter lördagens slitsamma lopp men icke! Underbar känsla!

Velofondo Vårgårda - ...

0 Läs mer >>
Så var semestern slut och allt är som vanligt igen. Sammanfattningsvis har semestern varit alldeles ljuvlig! Familjen på Gotland, husvagn och cykling i Laholm & Ystad, SM- brons, besök hos mamma, diverse småutflykter och avslutningsvis U-port festivalen i Ulricehamn som var grym! (Maja i The sounds bäst förstås, vilken stjärna hon är!) Och det bästa av allt (förutom bronsplatsen då ;)) -  alldeles underbart väder i princip hela tiden! :) Vilken fantastisk sommar!
Ikväll körde jag pro tour i lika vackert väder och det var riktigt roligt! En sån där runda där man återigen blir påmind om hur fantastiskt roligt det är med cykling! Jag fullkomligen älskar den här sporten och tänker kämpa för att bli ännu starkare och snabbare, bara för att det är så himla kul :)
 
"Att inte cykla är att gå för långt" - Glöm inte det!
 
Jag och Ellen på festival :)
 
 Så här röd & glad blir man efter pro tour- körning i varmt sommarväder :) *endorfinhög*

Cykellycka!

1 Läs mer >>
Så var tävlingsdebuten avklarad och det slutade över förväntan! BRONS!! Tjoohoo!!! Jag är grymt stolt och glad :) Men vi tar det från början... 
 
Dagen innan loppet var jag SKITNERVÖS och det kändes inte alls bra. Jag frågade Roger om vi inte kunde åka hem istället... :P Det var dövarmt på vägn från Laholm till Ystad, vi hade båda dåligt batteri i telefonerna och kunde inte hita nån bra vägbeskrivning i pappren jag hade med mig. Så efter lite felkörningar med lilla vagnen på släp hittade vi till slut tävlingsplatsen och kunde fråga ett par var Bollerup och campingen låg. Bollerup är (vad jag vet) Sveriges största stuteri för halvblodshästar och även lantbruksgymnasie mm. En gång i tiden var jag faktiskt nära att söka gymnasiet (häst) där. Stället är otroligt välskött och vackert!
 
Efter tävlingen strosade vi runt lite för att titta närmare på vackra byggnaderna på Bollerup
 
 
Klockan hann bli ganska mycket innan vi hade hunnit ställa upp husvagnen och handlat lite mat. Klantig som jag är hade jag inte skrivit ut kartorna innan avfärd, på de två olika sträckor som skulle köras på loppet.... så kl 20 på kvällen visste jag fortfarande inte hur jag skulle köra! Planering??? Jag måste ge lite kritik till IK Vinco Cykel som anordnade tävlingen, då det stod olika ang. sträckor i PM resp. startlistor- hyfsat förvirrande för en som dessutom aldrig har tävlat..! Det stod heller inget om vilket håll sträckan skulle köras. Jag och min tålmodige sambo åkte iaf iväg och lyckades lista ut var banan skulle gå, dock inte helt säkra på vilket håll då pilarna pekade åt båda... jag hoppade upp på cykeln för att känna på benen som vilat ett par dagar efter bergsetappen i Laholm och det kändes faktiskt sådär... tyckte lite lätt mjölksyra kom fort trots att jag bara körde jättelugnt. Fan! Eftersom jag aldrig tidigare cyklat/tränat dan innan ett lopp så blev jag orolig för att jag just nu höll på att bryta trenden och kanske dra på mig onödig mjölksyra! Ve och fasa! Så det blev bara drygt 7 km för istället hoppa in i bilen och åka resterande sträcka. Banan verkade rätt rolig, med lite lagom böjande backar sådär, det som oroade mig mest var vinden, det finns inte många träd här!
Skåne är för övrigt otroligt vackert! Tänk vad många fina platser vi sett på semestern!!
Klockan hann bli typ 23 innan vi kom i säng och klockan ställdes på 06.35. Start för loppet 09.10. Natten blev mycket orolig, vaknade hundra gånger, varmt, svettigt, fuktigt! GAH!! Öppnade taklucka. Stängde taklucka. FAN, inte regn!! 
Vaknade, fick trots nervositeten ner en del mat i magen och sen blev det ett antal toalettbesök. Fan, att man ska behöva bli så satans nervös!! Iväg mot tävlingsplatsen där det släppte en aning då första personen som kom fram var Charlotte Brems, som kände igen mina fina SubXX- kläder. Charlotte som jag nästan varit lite rädd för, haha, då ryktet går att hon är grymt stark. Naturligtvis startade vi i samma klass. Men hon var jättetrevlig och inte alls farlig ;) Flera andra sub XX- tjejer fanns på plats (representerade dock inte CK SubXX i tävlingen) och kom glatt fram och hälsade. Tack! Detta gjorde att det plötsligt inte kändes lika skrämmande.
Det närmade sig start och jag drog iväg för att värma upp. Hjälp vad varmt det var! Hjälp vad hög pulsen blir fort! Fasen! Men nu fanns ingen återvändo. 5 minuter till start. Damklasserna slogs ihop så D30, D40 och D50 startade gemensamt, knappa 20 personer. Jag kikade på nummerlapparna för att få koll på vilka jag skulle fajtas mot, det var 4 tjejer jag behövde ha koll på. Visst är det konstigt att 5 tjejer från hela Sverige ställer på i D30 i en så stor tävling? Vi skulle varit 6 med Sandra men ändå, det är otroligt lite! 
Motorcyklarna startade och körde iväg framför oss och sen bar det iväg! Mitt mål: Inte släppa klungan, inte släppa klungan vad du gör! Första varvet var lite kortare än de andra tre och det gick väldigt lugnt. Det tackar vi för. Jag låg långt bak i klungan och testade positionerna lite. Motorcyklarna låg framför oss och bil bakom under hela loppet vilket kändes väldigt skönt och tryggt! Så småningom var det några som gjorde små ryck i kurvor och backar men jag kände inga större problem att hänga med. På näst sista varvet (?) gjorde några där fram ett ganska rejält ryck i en uppförsbacke och några blev direkt efter. Jag, som låg långt bak, bakom några som inte rktigt verkade orka, övervägde ett kort ögonblick att ligga kvar i "andraklungan" för att "vi kommer nog igen sen". Vilken tur att jag inte gjorde det utan istället körde förbi och hängde på dem där fram! De andra kom nämligen aldrig ikapp sedan. Minutrarna gick och det kändes bra. En av tjejerna i min klass tappade vi vid första rycket. Ok, tre kvar å så jag. En tjej från CK 08 såg till en början stark ut men jag märkte att hon blev tröttare och hamnade allt mer efter... 2 meter, 5 meter, 10 meter... när jag vände mig om några min senare var hon borta och jag vi hade följebilen efter oss istället. Shit, sämst trea!! Redan här kände jag mig nöjd.
Jag tyckte jag positionerade mig ganska bra för att vara med på ev ryck. Men när Charlotte gjorde "dödsrycket" låg jag självklart instängd med folk bakom och framför och på högra sidan, på den vänstra låg diket. Emma Stefansdotter lyckades haka på henne. Fan! Naturligtis hade Charlotte stenkoll på att jag var instängd och såg sin chans. 
Jag gjorde ett tappert försök att haka på men de andra var inte alls intresserade av att jaga, de hade ju ingen anledning, så jag låg och drog en stund i motvinden och pulsen var hög. Jag insåg att det var lönlöst i motvinden och även om jag kom ikapp hade jag tröttat ut mig själv för mycket inför en spurt. Så jag saktade ner och lät någon annan dra en stund. Spurtade lite på slutet, mest för skoj skull och kom in på samma tid som vinnaren i D40 och D50, 50 sekunder efter vinnaren Charlotte. Emma hade kommit in 8 sek efter Charlotte så någn riktig spurt blev det inte in i mål. Det grämer mig lite att jag inte kom loss och kunde gått med i rycket! Mest för att se hur långt jag hade orkat! Fasen! Jag är ändå otroligt nöjd med min bronsplats! Jag har fått ett kvitto på att jag VISST hänger med och VISST kan vara med och tävla! Jag har gjort en jätteresa i år och från att jag började cykla racer för inte ens två år sedan. Och det är ju egentligen först i år som jag satsat mer på "riktigt". Det känns himla kul! :) 
På prispallen
 
 
Efter målgång var alla tjejerna så pappande och glada och det var otroligt härlig stämning! Undrar just om det är likadant i herrklasserna...? 
Det tråkiga kvar... lämna Ystad och åka den låååånga vägen hem. Men jag var som i en lyckobubbla :) För att inte tala om Roger som var överlycklig och rörd. 
 
Jahopp, jag hoppas verkligen att fler tjejer tar steget och vågar prova på att tävla! Jag vet flera som hade klarat det utan några som helst problem! Och oj, vad kul det var!
Ser fram emot nästa lopp! :)
 
 

Brons!!