2014 - det bästa året
Jahopp, då var det 2015 då. Låter som en skröna men fy fan va fort tiden går, det är inte klokt!
Tänkte försöka mig på att sammanfatta året som gått, även om jag vet att jag säkert kommer glömma en hel del roliga händelser men jag gör ett försök...
Om 2013 var det absolut bästa året konditions- och träningsmässigt så var 2014 det överlägset bästa- alla kategorier och naturligtvis är det mina underbara ungar Alma och Ediths förtjänst då de kom till vår familj! Vad kan slå det lixom?
Första halvan av 2014 var jag gravid. Galet. En graviditet måste vara bland det absolut vackraste som finns. Om inte det vackraste. Att känna hur det finns liv inuti ens kropp. Att känna rörelser, sparkar. Att se magen växa. Att få vara med om det är en ynnest och inte alls en självklarhet. Att sedan få två friska, starka barn sin famn är inget annat än ett jävla mirakel (förlåt min franska) och jag är så otroligt tacksam för detta!
10/2 var vi på rutin.ul och då visade sig att det inte var en utan TVÅ bebisar i magen :) Chock, lycka, förvirring!
Efter detta följde flera tillväxt-ul på SÄS fram till dagaen D.
De första månaderna på året minns jag ärligt talat inte så mycket av... jag tränade (ej cykel) på ganska som vanligt ganska länge men tvingades trappa ner lite tidigare än jag tänkt.
På jobbet skedde en massa förändringar och jag trappade ner även där (pga grav) i slutet av mars och jobbade min sista dag, om jag inte minns fel, den 17:e april, alltså ca 2 månader innan tjejerna kom till världen. Jag hade rätt svårt att sova med den stora magen de sista veckorna och jäklar vad otymplig jag blev, trots att jag egentligen inte gick upp så mycket i vikt och den vikt som blev var enbart mage och en del vätska i kroppen. Den sista tiden gick jag inte många meter... haha, jag som skulle vara så jäkla hurtig. tji fick jag. Trots allt älskade jag att vara gravid.
18:e juni fick vi tid för igångsättning. Galet att få ett datum för när 2 ska bli 4. Det var dock fullt på BB den här dagen så det blev en lååång väntan till förmiddagen efter istället :/
Efter många turer huruvida twinsen skulle ut vanliga vägen eller inte blev det till sist kejsarsnitt. Den värsta smärtan i mitt liv var (kanske otippat nog) ryggmärgsbedövningen. Aj. Aj som fan. Smärtan efter kejsarsnittet var inte heller att leka med men såklart är det värt all smärta i världen :)
Veckan innan tvillingarna kom bytte vi lägenhet från en trea till en fyra, då vi trots idogt sökande, inte fått tag i det efterlängtade huset... tajmingen var inte den bästa men med mycket hjälp från olika håll gick det med. Tack alla inblandande!
Cykel- och träningsåret 2014 går nog till historien som det sämsta någonsin. Men det har ganska bra skäl till det ju. Jag cyklade första gången på ca 9 månader, ca 4 veckor efter förlossningen och minns det tydligt. Sommaren var ju otroligt varm (lite för varm för nyfödda bebbar...) och det var en ljum sommarkväll. Så underbart å sitta på racern igen, som jag längtat! Under resten av sommaren och hösten blev det några turer men jag kan nog räkna dem på mina två händer. Det ska det bli ändring på i år.
Vi spenderade semestern en vecka i en stuga på Kållandsö, utanför Lidköping, vädret var ljuvligt och det var härligt med miljöombyte! Annars var vi mest hemma och njöt av våra bebisar <3
Under hösten fortsatte vi leta hus och köpte faktiskt ett. Dock hävdes köpet då det framkom mindre roliga saker. Stor besvikelse men ändå skönt att slippa en massa problem.
Under hösten var jag även med i en mammagrupp genom bvc och har fått några nya bekantskaper genom denna och vi fortsätter att ses vilket är himla skoj!
11: e november var det dags för inläggning på sjukhus igen. Denna gång av mindre angenäm anledning än senast. Mjölkstockning deluxe aj, aj. Två dygn låg jag, Roger och tjejerna inne. Maten och servicen var iaf perfekt ;)
December var händelserik med bla julgodisbak med härliga vänner, Ullaredstripp med övernattning, tjejerna lär sig sitta (nåja, ibland iaf), påhälsning på jobbet och julen blir den sjukaste någonsin. Bokstavligt talat. Jag får influensa (??) fredagen innan jul och har bla hög feber, smittar tjejerna men vi kommer ändå iväg till mamma på julafton, dock inte kuranta på nåt sätt. Jag är ff förkyld och inte hundra bra. Tjejerna nästan helt friska men lite snoriga.
Årets näst sista dag hände något fruktansvärt. Jag är som bekant med i en tvillinggrupp på facebook, f.ö världens bästa grupp. I den har jag och många andra följt lilla tvillingen Lillys kamp för sin överlevnad. Hon och hennes syster föddes alldeles för tidigt och hon har kämpat på neo i nästan 4 månader. Det har vankats mellan hopp och förtvivlan men jag trodde att ängslan var över och att hon trots allt skulle överleva, att det inte längre fanns någon tvekan om det. Så läser jag de fruktansvärda raderna att Lillys hjärta inte längre orkade slå. Att man kämpat i över 2 timmar för att få igång hennes lilla hjärta igen men att man till slut tvingades ge upp. Tårarna sprutar och jag fattar bara inte hur man överlever en sån förlust. Går det ens? Jag förstår inte hur man kan känna så mycket för någon man aldrig träffat eller ens sett men tankarna har sedan dess gått många gånger till Lilly och hennes familj <3
Det finns flera familjer i gruppen som mist en eller båda sina tvillingar, det är trots allt större risk vid flerbördsgraviditet, därför är jag extra tacksam att just jag fått stora, starka, friska tjejer <3
Lite konstigt känns det efter ovanstående men jag vill ändå berätta att nyårsafton 14/15 blev himla lyckad och rolig! Rogers syster och hennes Per-Ola (PO) kom på treätters. Det vankades toast skagen till förrätt, gratinerad hummer med vitlöksbröd till huvudrätt och cheesecake till efterrätt. Roger stod för det mesta av tillagningen :) MUMS! Det blev många skratt och så fick vi lite barnvakt nyårsdagen till ära :)
Balkongen var förresten utmärkt att följa alla fina fyrverkerier ifrån, alldeles gratis var det med ;)
Har inte hunnit tänka så mycket på 2015 ännu men hoppas och tror på ännu ett fantastiskt år med våra fina tjejer och såklart övriga familjen.
Hoppas kunna komma igång med träningen mer "på riktigt" igen, inte minst efter dessa 2 veckors sjukdom. Hoppas kunna cykla mer regelbundet och kanske tom köra några lopp i sommar.
Att försöka träffa släkt, vänner och bekanta oftare än tidigare är en ständig eftersträvan som jag hoppas att vi lyckas än bättre med i år.
Önskar innerligt att vi hittar VÅRAT hus 2015! Nä, vi SKA hitta vårt hus 2015! Det är nog min högsta "materiella" önskan just nu, vi behöver det så mycket.
Midsommarafton fyller Alma och Edith 1 år och då ska det vankas stort kalas!
Tyvärr får ni inga bilder då jag lyckats gör dubbla instagram-konton efter att telefonen rensades och... ja, jag är helt enkelt inte så teknisk. Jag får försöka ta tag i det där. Nån dag.
Gott nytt år till er!!