Några bilder från helgen då vi besökte mamma. Mysigt när syrrorna med sambos oxå kom och besökte oss på fredagkvällen. Bara min bejb som saknades :(
Edith hade feber på lördagen men det gick över snabbt som tur var!
Började morgonen med en kaskadspya från Edith på golvet OCH i hennes säng. Jaha. Byta sängkläder. Torka golv. Lägga ungen igen. R fick allt masa sig upp och hjälpa till. Fucking underbart. Fast vi skrattade ändå en del sambon och jag.
Somnade om. Ammade. Myste i sängen med mina två bäbisar, de är så goa! (Trots 100 spyor och bajsblöjor om dagen). Vi låg faktiskt i sängen till klockan tre.. alltså kl 15. Får man inte egentligen. Men vafan. Frukost, dator, film, mys, sång med bebbarna. Ösregn ute - gott inne :)
Gymmet ikväll. Efter 20 minuter ringer sambon- ungarna gallskriker båda två. Han ger ändå ok att träna lite till. Det gör jag. Sms:ar- ungarna skriker fortfarande. Jag drar hem. Ungarna är (blir?) skitglada, jag lägger dem i sina sängar och de somnar på 3 röda. Jaha, hur svååårt va det då?! Jaja, all träning är bättre än ingen träning
Min dag i korthet
Det har hänt så mycket senaste veckan att det räcker för hela året. Typ.
Vi börjar med det tråkiga så vi kan glömma det sedan.
I förra veckan trodde vi att det ÄNTLIGEN var vår tur att få ett vettigt hus (eller få å få, men ni fattar), vi bestämde oss för att köra på och vann för första gången en budgivning! Jippie! Kontrakt skrevs i fredags kväll, vilket i sig var ett mindre kaos med ungar högt och lågt (säljarnas och våra). För att göra en lång historia kort framkommer det att huset har ett stort fel, vilket varken mäklare el säljare informerat om och vi blir naturligtvis jättebesvikna. Som tur är var det inga problem att häva köpet och vi är tacksamma över att problemet kom fram, men ack så besvikna. Mest jag. Så idag är det stora depparedagen här. Dagens i -landsproblem men ändå.. vi bor trångt, känns som vi knappt kan köpa leksaker till ungarna för var ska vi ha dem liksom? Bäddsoffan i vardagsrummet är ju typ belamrad med barngrejer som det är. I sovrummet finns inte två meter yta över, där sover vi redan 4 pers.
Så nu är det bara till att börja om. Leta, leta... efter 2, 5 år av letande är man rätt less på husvisningar, dryga mäklare, fina fasader och fantasisummor. Inte kan man sluta heller. För vi MÅSTE ha nåt större. Helst igår. Blä.
Den andra tråkiga saken är att Rogers cykel blivit stulen. En låst cykel. Ur ett låst förråd. Skäms du dåliga människa, skäms! Tack och lov att det inte var en av dyrgriparna ändå. Fast de skulle vi aldrig ställa i ett förråd iof, de bor i vardagsrummet (tills ungarna är stora nog att riva ner dem, var ska vi då göra av dem?? Ett hus hade varit bra som sagt..)
De roliga sakerna:
Tjejerna fick sitt första inbjudningskort till kalas igår! Malte fyller 1 år :) Känns jättespeciellt och roligt, ska spara kortet till de blir stora.
Alma och Edith "pratade" med varandra för första gången igår :) Tittade intensivt på varann och liksom granskade varandra och gav till roliga läten och små förtjusta skrik. Då kom tårarna. Alldeles automatiskt. Som så ofta när de små gör sina små men betydelsefulla framsteg.
Den kärlek som jag känner till de där två små busungarna går inte att med ord beskriva. Det är bara helt magiskt och livet har verkligen fått en annan mening sedan de kom till oss. Jag är så tacksam och så stolt över dem att jag nästan spricker. Alla borde få uppleva glädjen det innebär att få ett barn (eller flera). Eller som Roger säger: De är inte våra. De är sina egna och vi har dem bara till låns en kort tid här på jorden, en kort tid då vi fått glädjen att ta hand om dem.
Tänker man på det är det ändå inte hus eller cyklar som är de verkligt viktiga sakerna i livet utan familjen och barnen och att de alla mår bra. Är egentligen allt jag önskar.
Framsteg & bakslag
I lördags var det så dax för den efterlängtade namngivningen av småkidzen. Närmaste familjen var inbjuden men vi blev ändå drygt 25 personer. Rångedala bygdegård blev platsen. Lite för stort eg men funkade bra.
Vi körde enkelt med lite tal, fika och sång. Tyckte det blev lyckat och fint! Det är vid såna där tillfällen man känner att man skulle träffa allihopa oftare. Jag inser att jag har en helt underbar familj och är så otroligt tacksam över den! Massa hjälp fick vi från alla möjliga håll: Mamma och lillasyster Ellen som bakat 2 sorters kakor, Ellen var även här en dag förra veckan då vi hjälptes åt (eller ja, Ellen gjorde det mesta) att göra cupcakes till kalaset. Flera i familjen hjälptes åt att fixa fram kakfat, att duka, garnera och göra allt klart. Tur var väl det för som vanligt var familjen Taikon sena till bygdegården och tidsoptimister som vi oxå är så hade i aldrig hunnit klart i tid utan all hjälp, så TACK!
Efter välkomstdrinken, som bestod av Chapel Hill- ett alkoholfritt, vitt, mousserande vin (jättegott!) och saft till barnen, höll Roger ett litet tal om när han fick reda på att vi skulle ha barn, när vi insåg att de var 2 gryn boendes i min mage, när de kom osv. Han blev så rörd att det smittade av sig på mig med å så stod vi där framför alla och lipade. Väldigt känslosamt och fint.
Det vankades sedan tårta och diverse andra godsaker. Lite väl mycket sött blidde det- nåt att komma ihåg till nästa gång.
Sist men inte minst sjöng Rogers syster Camilla och hennes döttrar Ronja & Isabelle några otroligt fina låtar för oss och våra tjejer, tack för det!
Tack alla som gjorde den här dagen väldigt speciell för oss! Vi älskar er allihop <3
Fler bilder kommer i annat inlägg då jag inte orkat tömma kameran ännu...
Så otroligt fina tårtor! Tack Erika!
Världens smarrigaste cupcakes!
Lyckas aldrig få till nåt kort där båda ler men så här fina var tjejerna dagen till ära :)
Nåååågot suddig bild från kvällen hemma sedan. Mina älskade tjejer!
Namngivning
Hallå ja!
Det har hänt en del det senaste. Och ändå inte. Idag har iaf en stor, fet jävla (förlåt men jaa!)grej hänt i mitt liv!! Vågar inte säga något ännu men snart. Redan imorrn kanske...
I lördags kom mor och Björn för att passa småkidzen. För första gången ensamma. Jag och Roger var nämligen bjudna på fest! Kaj och Anettes bröllopscase! Den höll till i en asfräck lokal i Göteborg som heter Berg 211. Roligt även om jag inte kände knappt nån. Kul å klä upp sig lite om inte annat :) Johanna med sambo skulle följt med men tyvärr blev de sjuka :( Så jag beslutade mig för att köra efter mycket om och men. Det är ju en bit och det är skönt att kunna ta sig hem snabbt om nåt skulle strula här hemma. Ungarna hade sovit hela tiden (som de brukar) så allt gick lugnt till. Under natten mådde jag, trots uteblivet alkoholintag, jättedåligt. Började efter ammningen (hade väl hunnit sova en timma) med molande värk i mellangärdet. Det blev bara värre och värre. Toa. Lite bättre men ff ont. Toa igen. Inte bättre. Till slut försökte jag kräkas och det gjorde fruktansvärt ont långt upp i mellangärdet och liksom tryckte så jag inte kunde andas djupt. Fy fan. Väckte Roger som blev livrädd att det skulle vara hjärtat. Kräktes till slut. Massor. Ringde 1177 då jag ändå inte tyckte det gick över. Blev rekommenderad att åka in akut. Efter en stund blev smärtan långsamt bättre så bäddade ner mig och somnade efter en stund. Skönt. Tror själv att det var nån form av "magkatarrsaktigt" då jag känner igen symptomen, fast då inte alls på den skalan. Är väl lite stressad över saker indirekt ibland som jag kanske inte riktigt tänker på. Och lite dålig sömn. Och lite dålig mat och mycket sött... Sånt som stressar kroppen. Så ska försök ta det lite lugnare (inifrån typ, ag ni fattar).
Var iaf glad att jag inte drack. Var helt slut trots det...
Party, party. Nä men den bilden var väl inte tillgjord...
Gällande träningsbiten händer inte så mycket nytt... har slarvat senaste tiden. Usch. Ogilla på den. Behöver dessutom komma fram till hur jag ska göra med rundan runt pölen nästa år. Cykla eller inte cykla? Och i så fall- med vem/vilka och hur snabbt? Jag vet ju vad jag vill men måste ta en ordentlig funderare på vad som är rimligt och samtidigt vara rättvis mot mig själv. Det är lite mycket annat att tänka på just nu. Lördagens namngivning tex. Ska bli jätteroligt och mysigt! Och ganska skönt när den är över ;) Även om det inte är nån stor tillställning.
Mina favorittjejer mår bra och det är det viktigaste som finns för mig. Växer så de knakar. Framsteg gör de oxå! Alma vände sig t ex från rygg till mage häromdagen för första gången :) Ok, lite hjälp fick hon nog av en kant på filten och det var nog mest en slump, men iaf! Starkare och starkare blir de för varje dag - kolla bara in Edith här!
Mammas älskling <3