Detta är ett väldigt speciellt inlägg. Nämligen det första jag skriver som MAMMA! Ska se om jag hinner sammanfatta innan småttingarna ska ammas igen.
Onsdagen den 18/6 var det alltså dax för igångsättning (v. 37 +2). Vi hade blivit tillsagda att för säkerhets skull ringa förlossningen en stund innan för att se så att det verkligen fanns plats. Sagt och gjort - det var smockfullt med födande kvinnor och eftersom jag mådde bra så blev det hela framskjutet till dagen efter... å guuud vad segt!! Jag hade ju liksom laddat för den här dagen ett tag! Så det blev en lång, seg dag som var en enda lång väntan. Dagen efter var det iaf dax. Fick CTG-dosor och allt såg bra ut. Undersökning av livmoderhalsen visade att jag var öppen 3 cm men tappen var ff lång. Ultraljud gjordes och visade att båda låg i tvärläge, alltså planerades för snitt. Läkaren ville dock att en kollega skulle kolla för säkerhets skull och då visade det sig att tvilling 1 låg med huvudet neråt och helt plötsligt blev det tvära kast och igångsättning vaginalt planerades. Däremot var inte ettan fixerad utan låg lite vid sidan om utgången och hade dessutom sin hand/arm över huvudet. Detta kunde innebära risker med att navelsträngen kunde trassla in sig. Beslutades att sätta in värkstimulerande dropp för att se om handen skulle flytta sig och om bebisen skulle flytta sig längre ner i "kanalen". Sagt och gjort, värkarna satte igång så smått och tiden gick galet långsamt. Fick efter ett tag epidural då det kunde vara bra att förbereda ifall det skulle bli kejsarsnitt. Denna spruta har jag fasat för länge, då jag hatar sprutor och stick, tack och lov att man slapp se skiten. Men narkosläkaren lyckades dåligt och fick sticka mig 4 gånger (!!) och den smärtan var det absolut värsta jag känt! Jag skrek till slut som en gris och tårarna sprutade. Läkaren konstaterade att min ryggrad är lite sned och att det var tätt mellan kotorna. Till slut fick jag sätta mig upp och då lyckades det hela. Tack gode gud för det! Kontroll igen visade att läget var oförändrat och beslut om snitt togs.
Sedan gick det hela väldigt fort och massa folk fanns runtomkring mig. Jag blev galet trött av edan och kunde knappt hålla ögonen öppna innan och under snittet. Allt gick bra och ut plockades 2 välskapta flickor! Den lilla hade lite problem med andningen till en början och försvann ut några min men hämtade sig snabbt. Vilken lycka! Blev ihopsydd och körd till postop. Roger och flickorna kom och det var underbart att se dem!
Tvilling 1 vägde 2480 gr och tvåan 3200, båda var 47 cm långa.
Är så oerhört tacksam och glad över att de båda är friska och pigga!
Två guldklimpar! <3 <3 Tv 1 (minst) född 19.54 och tv 2 född 19.55
Tänk att dessa två underverk har legat i min mage!
Första natten fick vi ligga på gyn då BB var överfullt. På BB stannade vi sedan 4 nätter och personalen där var underbar!
Att bli snittad var nog lite värre än jag trott men återhämtningen går framåt. Magen hänger ff en del och de första dagarna kunde jag utanpå se tarmarna jobba, lite läskigt, de håller väl på att hitta sin plats igen.
Vägde mig innan hemgång och 11 av de 15 kg är borta. Jag är smalare än nånsin och skinnet hänger, men vad gör väl det när två underverk har skapats i min kropp! <3
I tisdags kom vi hem och det var så skönt! Nu njuter vi för fullt av våra små <3 <3
Mys på BB
Håller hand med syrran i sömnen :) Så här tätt ligger de i stort sett hela tiden, mammas hjärtan
Inför första promenaden i vagnen
Första badet, denna lilla donna tyckte det var skönt medan syrran mest skrek
