Nu var det ett tag sen jag bloggade, lusten har helt enkelt inte infunnit sig men nu fick jag nåt att fundera på.
Fritz som driver "cykelbloggar" skrev för några dagar sedan om att det finns 4 svenska damlag på cykel. 4! Tycker det är skitlite! (läs mer på: http://cykelbloggar.blogspot.se/2014/01/det-finns-4-damlag.html). Fast i och för sig är ju tyvärr inte Sverige nåt vidare stort cykelland heller... Själv känner jag mig stolt över att ett av lagen är ett Boråslag, även om jag inte känner tjejerna personligen. Ett ungt lag med allaredan goda resultat i juniorsammanhang bådar gott för framtiden, blir spännande att följa!
Hur kommer det sig att inte fler tjejer satsar på tävling inom cykel? Och hur ska man få fler att börja? Jag har inga vetenskapliga belägg utan tänker efter eget huvud att cykling är ju något som de allra flesta lär sig som barn (right?), skulle tro att det är lika många tjejer som killar när det gäller den punkten. Vad är det då som gör att vi oftast bara ser cykeln som ett färdmedel och inte som tävlingsredskap? Steget borde i min värld inte vara jättestort att locka barn att fortsätta använda cykeln som en träningskompis och kanske även hitta tjusningen med tävling. Skulle egentligen forska i vad klubbarna gör för att locka fler unga och tjejer.
Är det så att de flesta tjejer vill ha lite lagom motion, inte är tävlingsinriktade och mest bara vill cykla för att sedan kunna käka den där gofikan med gott samvete? Jag säger inte att det är fel och jag tycker själv att myscykla är underbart och ger livskvalitet men jag tror samtidigt att många är sjukt grymma på cykel men aldrig "vågar" ta steget ut att börja tävla alt. prioriterar annorlunda jämför med killarna (?)
CK08 och Hisingens CK (fler?) ordnade förra året träningstävlingar för tjejer vilket jag tror är en superbra inkörsport inför "riktig" tävling. Jag var själv med på ett av HCK´s tillfällen där det var bra uppslutning, vart tog ni vägen på tävlingsbanorna? Jag har själv inte gjort mer än tre tävlingar så nybörjare är man ju men jag är stolt över att jag vågade börja tävla! För visst kan det vara skrämmande att kasta sig in i en sport man aldrig tänkt ens knappt finns för att sedan börja tävla i samma sport med allt vad det innebär. Jag var/är dönervös men det är ändå värt allt när man väl är där :)
Många jagar tider på motionslopp - varför inte ta det ett steg längre och se hur man VERKLIGEN ligger till? Nu vet jag också att skillnaden mellan motionslopp och tävling är stor, jag tänker på taktik, upplägg och på att man inte hjälps åt på samma sätt som på ett motionslopp om man kör flera i en klunga (vilket oxå självklart är superkul!) men det är ju bara sååå kul! :)
Ny regel är att om tjejerna är över 15 st i en klass måste arrangörerna se till att dessa får starta i egen klass, i annat fall kan inte tjejerna kräva detta. Vet inte riktigt vad jag tycker om detta... Visst kan det vara bra med en gräns för att sätta lite press på arrangörerna, samtidigt ställer det krav på att tjejerna blir tillräckligt många. Vi är helt klart värda egna klasser för att tävla på lika villkor! Kom igen nu tjejer, visa att vi också kan och vill tävla i en av världens tuffaste sporter!