cyklissa.blogg.se

Så var tävlingsdebuten avklarad och det slutade över förväntan! BRONS!! Tjoohoo!!! Jag är grymt stolt och glad :) Men vi tar det från början... 

 

Dagen innan loppet var jag SKITNERVÖS och det kändes inte alls bra. Jag frågade Roger om vi inte kunde åka hem istället... :P Det var dövarmt på vägn från Laholm till Ystad, vi hade båda dåligt batteri i telefonerna och kunde inte hita nån bra vägbeskrivning i pappren jag hade med mig. Så efter lite felkörningar med lilla vagnen på släp hittade vi till slut tävlingsplatsen och kunde fråga ett par var Bollerup och campingen låg. Bollerup är (vad jag vet) Sveriges största stuteri för halvblodshästar och även lantbruksgymnasie mm. En gång i tiden var jag faktiskt nära att söka gymnasiet (häst) där. Stället är otroligt välskött och vackert!

 

Klockan hann bli ganska mycket innan vi hade hunnit ställa upp husvagnen och handlat lite mat. Klantig som jag är hade jag inte skrivit ut kartorna innan avfärd, på de två olika sträckor som skulle köras på loppet.... så kl 20 på kvällen visste jag fortfarande inte hur jag skulle köra! Planering??? Jag måste ge lite kritik till IK Vinco Cykel som anordnade tävlingen, då det stod olika ang. sträckor i PM resp. startlistor- hyfsat förvirrande för en som dessutom aldrig har tävlat..! Det stod heller inget om vilket håll sträckan skulle köras. Jag och min tålmodige sambo åkte iaf iväg och lyckades lista ut var banan skulle gå, dock inte helt säkra på vilket håll då pilarna pekade åt båda... jag hoppade upp på cykeln för att känna på benen som vilat ett par dagar efter bergsetappen i Laholm och det kändes faktiskt sådär... tyckte lite lätt mjölksyra kom fort trots att jag bara körde jättelugnt. Fan! Eftersom jag aldrig tidigare cyklat/tränat dan innan ett lopp så blev jag orolig för att jag just nu höll på att bryta trenden och kanske dra på mig onödig mjölksyra! Ve och fasa! Så det blev bara drygt 7 km för istället hoppa in i bilen och åka resterande sträcka. Banan verkade rätt rolig, med lite lagom böjande backar sådär, det som oroade mig mest var vinden, det finns inte många träd här!

Skåne är för övrigt otroligt vackert! Tänk vad många fina platser vi sett på semestern!!

Klockan hann bli typ 23 innan vi kom i säng och klockan ställdes på 06.35. Start för loppet 09.10. Natten blev mycket orolig, vaknade hundra gånger, varmt, svettigt, fuktigt! GAH!! Öppnade taklucka. Stängde taklucka. FAN, inte regn!! 

Vaknade, fick trots nervositeten ner en del mat i magen och sen blev det ett antal toalettbesök. Fan, att man ska behöva bli så satans nervös!! Iväg mot tävlingsplatsen där det släppte en aning då första personen som kom fram var Charlotte Brems, som kände igen mina fina SubXX- kläder. Charlotte som jag nästan varit lite rädd för, haha, då ryktet går att hon är grymt stark. Naturligtvis startade vi i samma klass. Men hon var jättetrevlig och inte alls farlig ;) Flera andra sub XX- tjejer fanns på plats (representerade dock inte CK SubXX i tävlingen) och kom glatt fram och hälsade. Tack! Detta gjorde att det plötsligt inte kändes lika skrämmande.

Det närmade sig start och jag drog iväg för att värma upp. Hjälp vad varmt det var! Hjälp vad hög pulsen blir fort! Fasen! Men nu fanns ingen återvändo. 5 minuter till start. Damklasserna slogs ihop så D30, D40 och D50 startade gemensamt, knappa 20 personer. Jag kikade på nummerlapparna för att få koll på vilka jag skulle fajtas mot, det var 4 tjejer jag behövde ha koll på. Visst är det konstigt att 5 tjejer från hela Sverige ställer på i D30 i en så stor tävling? Vi skulle varit 6 med Sandra men ändå, det är otroligt lite! 

Motorcyklarna startade och körde iväg framför oss och sen bar det iväg! Mitt mål: Inte släppa klungan, inte släppa klungan vad du gör! Första varvet var lite kortare än de andra tre och det gick väldigt lugnt. Det tackar vi för. Jag låg långt bak i klungan och testade positionerna lite. Motorcyklarna låg framför oss och bil bakom under hela loppet vilket kändes väldigt skönt och tryggt! Så småningom var det några som gjorde små ryck i kurvor och backar men jag kände inga större problem att hänga med. På näst sista varvet (?) gjorde några där fram ett ganska rejält ryck i en uppförsbacke och några blev direkt efter. Jag, som låg långt bak, bakom några som inte rktigt verkade orka, övervägde ett kort ögonblick att ligga kvar i "andraklungan" för att "vi kommer nog igen sen". Vilken tur att jag inte gjorde det utan istället körde förbi och hängde på dem där fram! De andra kom nämligen aldrig ikapp sedan. Minutrarna gick och det kändes bra. En av tjejerna i min klass tappade vi vid första rycket. Ok, tre kvar å så jag. En tjej från CK 08 såg till en början stark ut men jag märkte att hon blev tröttare och hamnade allt mer efter... 2 meter, 5 meter, 10 meter... när jag vände mig om några min senare var hon borta och jag vi hade följebilen efter oss istället. Shit, sämst trea!! Redan här kände jag mig nöjd.

Jag tyckte jag positionerade mig ganska bra för att vara med på ev ryck. Men när Charlotte gjorde "dödsrycket" låg jag självklart instängd med folk bakom och framför och på högra sidan, på den vänstra låg diket. Emma Stefansdotter lyckades haka på henne. Fan! Naturligtis hade Charlotte stenkoll på att jag var instängd och såg sin chans. 

Jag gjorde ett tappert försök att haka på men de andra var inte alls intresserade av att jaga, de hade ju ingen anledning, så jag låg och drog en stund i motvinden och pulsen var hög. Jag insåg att det var lönlöst i motvinden och även om jag kom ikapp hade jag tröttat ut mig själv för mycket inför en spurt. Så jag saktade ner och lät någon annan dra en stund. Spurtade lite på slutet, mest för skoj skull och kom in på samma tid som vinnaren i D40 och D50, 50 sekunder efter vinnaren Charlotte. Emma hade kommit in 8 sek efter Charlotte så någn riktig spurt blev det inte in i mål. Det grämer mig lite att jag inte kom loss och kunde gått med i rycket! Mest för att se hur långt jag hade orkat! Fasen! Jag är ändå otroligt nöjd med min bronsplats! Jag har fått ett kvitto på att jag VISST hänger med och VISST kan vara med och tävla! Jag har gjort en jätteresa i år och från att jag började cykla racer för inte ens två år sedan. Och det är ju egentligen först i år som jag satsat mer på "riktigt". Det känns himla kul! :)