Tempopremiär & tävlingshelg på Orust
Helgen har tillbringats på vackra ön Orust, närmare bestämt i Myckleby utanför Svanesund, där jag lyckades hitta ett perfekt ställe via nätet. Ett hus med gott om plats för oss alla 5 mitt på en gård med kameler, dromedarer, emuer, åsnor, alpackor och getter. Hugo trivdes som fisken i vattnet och fick rida både kamel och åsna :)
Modig kille!
Men så till den den egentliga anledningen till att vi var i Svanesund. Det var nämligen dax för mig att göra min första start i tempo. Nervöst! Det var inte dax förrän lördag kväll och bara det kändes lite märkligt, de flesta tävlingar går ju på förmiddagen (so far I can see). Vädret var fint men lite blåsigt. Pirrigt att bli hållen i vid start, speciellt i uppförsbacke men det gick bra. Jag ångade på så gott jag kunde, kanske gick jag ut lite för hårt, men tyckte jag gjorde ett bra lopp för att vara första gången. Tror inte jag hade kunnat trycka på mycket mer, även om jag känner att det finns mer i kroppen at ge, bara att jag inte har kapaciteten just nu. Det finns mycket att jobba med såklart. Vändningen var en katastrof och där förlorade jag tid... extremt pinsamt att jag är så urusel på att vända... var tvungen att klicka ur foten t.o.m, snacka om dålig balans! I mål på 33, 16, 20 km. Alltså 34, 6 km/tim. Vi var 2 i klassen - jag och grymt starka Charlotte Brems som vann dryga 3 minuter före mig... ingen överraskning alls faktiskt. Trodde jag skulle vara längre efter. Jag hade ett par stycken efter mig, sett till tid, det känns ju alltid som en tröst :P Jag är nöjd med snittet och att jag klarade att hålla så hög puls under så pass lång tid, helt ok debut.
På söndagsförmiddagen (idag) var det dax för min andra start i linje. Det var blåsigare idag och de hade varnat för regn men det slapp vi, skönt! Första biten var ganska platt och nerför men sedan blev det backigare, det kom en ganska rejäl och rätt lång backe och pulsen steg skyhögt första gången (körde banan 3 varv), jag var rädd för hur sjutton det skulle gå, men det gick bättre och bättre och de andra två gångerna gick det bättre med backen. Inför sista biten låg jag långt fram och var redo för en spurt men benen bara dog och jag klarade bara att stå upp ett par tramptag, blev omkörd av typ alla och Charlotte slog mig såklart med typ en sekund. Fan!! Kanske skulle jag gjort som Roger sa och ökat tidigare. Jag hade förmodligen inte orkat hela vägen in i mål men då vi bara var två startande hade jag ju egentligen inget att förlora... faktiskt rätt besviken på mig själv och på att jag uppenbarligen är en värdelös spurtare... men, försöker tänka att det är faktiskt bara andra starten nånsin och många av de andra har BETYDLIGT längre erfarenhet och har tränat upp sina cykelben under betydligt längre tid. Dessutom dras vi tjejer med den mindre roliga lingonveckan och självklart satte den in just idag... stydier visar på sänkt prestaionsförmåga då, eller hur? Jävligt ont i magen hade jag iaf under sista varvet så lite har jag att skylla på tycker jag...
Jahopp, detta var sista loppet för i år då. Sista planerade iaf, man ska aldrig säga aldrig... ;) Det känns konstigt men samtidigt lite skönt. Nu ska jag inte "jaga" cykelträning utan göra lite annat oxå, det behöver min kropp känner jag. Fast sluta cykla racer för detta året är det inte dax för förrän det blir snö, bara lite mindre ;) Nästa helg är det ju dax för "vårt" läger dessutom, ska bli skitkul!
Ska försöka ge mig på en sammanfattning av årets alla lopp nån dag oxå.... :)