cyklissa.blogg.se

Jag gjorde det!! Det omöjliga har faktiskt hänt!!! Jag pallade att hänga med SubXX snabbklunga på Tjejvättern! Det är det bästa och snabbaste jag gjort på cykel och det känns helt fucking jävla underbart! Stärkte självförtroendet en smula :) 

Det hela började med att jag och Roger bilade till Motala i ett helt fantastiskt väder. Träffade Malin och Eva som vi skulle bo tillsammans med första natten och sedan släppte Roger av mig vid sporthallen i Motala där alla tjejer skulle träffas för att taktiksnacka lite inför loppet. Nu började det pirra i magen. Jag känner inte tjejerna sedan tidigare men hade kört tillsammans med Camilla, en urstark tjej från Täby, vi kör även VR tillsammans. Vi drog en kort presentation av oss själva och jag konstaterade att jag hade minst erfarenhet av alla i gänget, vilket jag också hade trott. Flera av tjejerna tävlar eller har tävlat i cykel och/eller triathlon. 

 

Efter detta lite förberedelser och check av cykeln i lägenheten som Malin ordnat åt oss och sen blev klockan mycket. Vi hann till ICA precis innan stängning och fick sedan tag på en pizzeria som fortfarande var öppen, det var den godaste pizzan på evigheter för övrigt :)

 

Till slut kom vi i säng iaf, eller ja... det var en knarrig "dubbelluftmadrass" så sömnen blev ju sådär... det förstår ni som vet hur lättväckt jag är..."knirk" så fort man rörde sig en millimeter...

 

Vaknade till ännu en solig och vacker dag! Malin och Eva som skulle köra i sub 3- klungan var uppe med tuppen då de bytt till en tidigare starttid för att slippa för mycket folk "i vägen" och uppför Omberg. Vi önskade lycka till och sen var det snart min tur... vet inte hur många gånger jag sprang på toa innan jag hoppade på min goding till cykel och trampade bort mot parken... span efter SubXX-flaggan och för en gångs skull var jag nästan först på plats! Aaaamazing :) En efter en droppade tjejerna in och CT- gänget som starade 2 min före oss hann jag oxå hälsa på innan vi gick mot startfållan. Det är så roligt, börjar bli som när jag tävlade med hästen - det blir som en enda stor familj som man träffar på läger och träningar och lopp :) 

 

Dax för start! Supernervös men fokuserad! Kom igen nu, Martina, kör SMART nu och ta inte ut dig i onödan, ta de små micropauserna du får... 

Efter att motorcykeln framför oss släppt oss gick det rätt så fort, tyckte jag. Jag är ju alltid seg i starten och pulsen flög upp i 183 (av 195) nästan direkt. Tog ett bra tag att komma ner men jag känner min kropp och vet att det sjunker och stabiliseras mer så småningom. Vi hamnade bakom en bil, mycket irriterande.. och farten sänktes... mååånga omkörningar av andra cyklister blev det som oxå tog några extra sekunder här och var. Vi körde i ganska ryckigt tvåpar fram till Omberg, där vi bestämt att inte hålla ihop klungan utan istället samlas på "botten". Jag hade krafter att köra på betydligt hårdare uppför men valde medvetet att spara på krafterna och borrade ner blicken i marken och matade på uppåt, inte alltför fort. 

Visste ju inte riktigt vad som väntade heller då många sagt att Omberg är helt fruktansvärt lång och brant. Därför var jag förvånad när den var slut, mycket lättare än jag trott! Våra backar hemma är betydligt jobbigare. Positiv överraskning. Samlade ihop klungan igen efter skön utförskörning efter fartguppet.Sen körde vi belgiskt och fick till ett mycket bättre flyt. Tycker det gick otroligt bra, vi har aldrig kört ihop innan! Med ca 2, 5 mil kvar började det kännas lite tungt att köra med så pass hög puls som jag ändå hade. Men fan heller att jag ger mig tänkte jag och bet ihop. Tänkte i övrigt inte så mycket utan "matade" bara på. Låg inte heller bak och "vilade" något, inte för att det ligger nån prestige i det, men ändå bra för självförtroendet känner jag :) 

Väl i mål var lyckan total! JAG ORKADE!! Roger mötte oss och det var en helt underbar känsla! Tiden blev 2, 46, exakt samma tid som SubXX tog banrekordet med förra året. Fasen att vi inte var liiiite snabbare i år! Men jag är bara så nöjd att jag orkade och vi håller nu tummarna för att ingen annan var snabbare!

 

För ca 1, 5 månad sedan hade jag aldrig snittat över 30, nu slutade vi på dryga 35! Helnöjd :)

 

Resten av rapporten från Motala-helgen fortsätter imorrn för nu stuuuupar jag i säng! God natt :)