Värdelöst
Igår, midsommarafton, avklarades första cykelpasset efter Vättern. Jag var jättesupercykelsugen och taggad för att cykla till mamsen och co. för att fira midsommar men vädret tog den känslan från mig ganska fort... Det var nämligen jävligt varm, klibbig åskluft (hatar att träna när det är för varmt..) och till råga på allt en helt underbar (läs jävlig) mot- och sidvind i princip HELA vägen, dvs ca 7 mil. Fan, det gick assakta och jag kände mig helt värdelös. Gav ganska omgående upp tankarna på att försöka få liiiite fart på benen, det fanns liksom inget tryck i dem alls. Jäkla skit. Ont. Jag kommer aldrig bli nån snabb cyklist. Jag är sämst, värdelös och mitt mentala kommer aldrig palla att pressa mer. Måste bli bättre på att pressa, trampa, pressa, trampa. Skittur.