cyklissa.blogg.se

Jag får snart panik på riktigt över vårt problem med boende. Det ligger liksom och gnager i bakhuvet hela tiden. Vet ju att det löser sig för vi är ju inte bostadslösa men ibland känns det nästan så... :( Vi har ju för fanken inte ens ett eget sovrum!

Vi var och tittade på ett hus i går igen och det slog mig att jag fy fan vad trött jag är på visningar. Så jävla urless. Jag spyr fan på det! Och så tycker folk det är KUL att gå på visningar! Jag lovar - det är INTE kul efter 2 år och när man verkligen behöver ha något och när man har begränsad budget, efter förlorade budgivningar, hopp och förtvivlan... Usch. Tillbaka till huset - det kan säkert bli fint men det är en hel del att göra... vi får fundera lite till men magkänslan säger att det blir nåt denna gången heller.

Vi har fått några svar på vår annons som var på plats i tidningen 2 ggr förra veckan. Har kikat på en 4:a och hon har kollat på vår. Hennes var väl fin å så (även om den på är på gränsen till för liten då vi eg skulle behöva 5 rum minst...) men ligger urtrist. Stor asfaltsparkering runt om och så en väg... en riktig idyll. Not. Jag tänker att snart kommer den kanske enda tiden i livet då man är hemma riktigt länge, då vill man ju verkligen trivas där man bor. Jag vill ta långa skogspromenader med vagnen, njuta av lugnet när de små sover... men ja ä int bitter, man kan visst gå på asfalt i stan och njuta oxå... visst? Så kommer det med största sannolikhet att bli iaf och det är bara å acceptera, blir säkert bra det med. Jag försöker verkligen vara positiv, även om det inte är så lätt som ni märker. Jag får väl skylla på hormonerna som flödar i kroppen, de gör mig inte på toppenhumör just nu, snarare mest deppig. 

Som om det inte vore nog så blir krämporna värre och nu har jag haft sammandragningar några dagar. Det är ju normalt men inte att de ska göra ont och det har de gjort. Alltid när man inte är hemma heller utan typ på jobbet, i mataffären osv... jag ringde barnmorskan som ställde massa frågor oh sa att om det fortsätter och blir värre och oftare så ska jag ringa förlossningen. Nu kände jag tack och lov ingenting i går så hoppas att det lugnat sig nu, småttingarna får allt stanna inne på jäsning ett tag till! 

Händerna blir inte bättre utan det gör ff rejält ont på mornarna och är stelt som satan. Fötterna ömmar och nu har jag märkt av att fotryggen svullnar märkbart om jag inte har stödstrumporna på mig så de är på för jämnan. Sömnen suger och jag är som en zombie på jobbet, men jag försöker kämpa på. I övrigt mår jag rätt bra :)

 

Satte mig förresten på Rogers hybrid häromdagen, bara för att känna liiite och herregud vad skönt det var! Att sätta sig på cykeln var som att komma hem! Magen tog faktiskt bara i lite, lite... men klart att det blir annat på racern som är mer aero. Men kanske, kanske att jag ändå provar i helgen... om man vänder styrtappen kanske det går... så sjukt sugen på cykel nu när våren och solen kikar fram!

 

Så - nu ska ni slippa höra mig gnälla på ett tag! ;) Nu ska jag försöka skärpa mig och fortsätta njuta av graviditeten och magen och det dagliga sprattlandet där inne för det är ju faktiskt helt fantastiskt att det växer 2 små liv inuti min kropp! <3